Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
det svarta krusiga håret, den mörka skäggbotten och
de feberheta oroliga ögonen.
»Nej!» svarade han retligt och rystade på huf-
vudet. »Jag har fått nog af böcker.»
Ah! hvad det gjorde henne onclt om honom!
Hon satt kvar med klappande hjärta, osäker om,
hur hon skulle börja, och undrande, hur han skulle
taga det, ty Hugo hade sagt, att hvarje själsrörelse
kunde blifva farlig, men att allt måste göras för att
väcka honom ur hans sorgliga själstillstånd.
Han slöt ögonen och vände bort hufvudet.
»Jag skulle vilja sofva,» sade han otåligt.
Hon förstod, att han nu, som mången gång förut,
skyllde på sömnen eller låtsades sofva för att få
vara i fred med sina bittra tankar.
Det medlidande han läste i hennes ögon plågade
honom, och ofta tyckte han, att det skulle vara lät-
tare att bära, om hon vände sitt hjärta ifrån honom,
än att vara det ovärdiga föremålet för hennes out-
tröttliga tålamod och kärlek.
»Glödande kol,» mumlade han emellanåt för sig
själf, med händerna pressade mot de af jagande tan-
kar värkande tinningarna.
Han låg med en ständig längtan efter hennes
ömhet och ett växande behof däraf — och dock stötte
han henne tillbaka med sjuklingens despotism och
egensinne, för att sedan genom ökade själftorebråelser
förvärra sitt lidande.
Det fick ej uppskjutas — såväl för hans som för
hennes skull — och plötsligt, impulsivt, utan vidare
betänkande, lutade hon sitt rodnande ansikte mot
hans bröst och hviskade några ord i hans öra.
Först var det, som förstode eller trodde han ej, så
samlade sig tårarna i hans ögon, tills de runno öfver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
