Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
honom, men hur hon tänkte, hur hon försökte, blef
det ej till mer.
Hon fann intet annat att säga sin Gud än dessa
tre ord: Hjälp! Förlåt! Tack!
Hela hennes religion innefattades däri, och hon
undrade, om det i grunden kunde finnas mera, blott
hela hjärtat lades däruti. —
Det skulle dröja månader, innan Knut kunde gå
uppe eller börja arbeta, men för hvarje dag ökades
hans krafter och lefnadsmod.
Han låg och tänkte på gossen. Att det kunde
blifva en flicka, föll honom aldrig in.
Hans eget lif, hans själsriktning, tankar, sinne-
lag och karaktär måste förändras och renas för bar-
nets skull, och allt sorgligare kände han sin inre
tomhet och otro.
Sara läste aldrig i bibeln — det hade han gifvit
akt på — och fast hennes hela lif bar vittnesbörd om
ädel sträfvan, törstade han efter ett ord från hennes
läppar till bevis på, att det var från gudsgemenska-
pen hon hämtade mod och kraft att bära lifvets
bördor.
»Jag har trott på intet annat än slumpen, natur-
krafterna och människans fria vilja,» sade han en
afton till Hugo, då fru Holm hvilade på sin soffa
och Sara ännu var ute.
»Det kan man inte lefva af — och ännu mindre
dö på.»
»Jag har känt det,» svarade han sakta, »men
om man också tror på ett högre väsen, en ledande
princip, som ordnar och vidmakthåller allt, hur är
det möjligt att tro på en personlig Gud, som sänker
sig ned till våra små bekymmer och lidanden?»
»Den läkare, som ej tror därpå, kan intet uträtta.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
