Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
»Jag bara afundas dem, som kunna arbeta.»
»Mitt arbete är tyvärr inte mycket värdt numera.»
»Säg inte det! När jag ligger så här, tänker jag,
att om jag så vore skomakare eller gatsopare eller
hvad som helst, vore det en lycka mot overksam-
heten.»
»Du kommer snart upp och får börja på.»
»Om ett par månader, ja, har Hugo lofvat, men
det är många dagar dit och tiden blir lång.»
»Den, som skickat sjukdomen, vet väl hvad han
gör, och att den är till nytta.»
»Trodde jag, att den kom från en högre makt,»
svarade Knut, medan en svag rodnad steg upp på
hans kinder, som alltid då han blef ifrig, »skulle det
vara lättare att bära, men hur kan jag det tro, när
jag vet, att jag dagligen arbetade på att undergräfva
min hälsa. Det kunde ej vara med Guds samtycke ;
men det ligger i människonaturen en benägenhet att
skylla ifrån sig själf och på andra, och Gud, ödet —
eller hvad man nu tror på — får oftast bära skul-
den, när det gäller inhöstandet af de egna gärningar-
nas frukt.»
»Jag vill ändå så gärna tro, att allt kommer från
Herren,» svarade fru Holm sakta, »och att han be-
gagnar våra fel och villfarelser som medel till vårt
bästa. »
»Det vill jag också tro,» sade Knut varmt.
Netten stack in hufvudet genom dörren, som hon
ofta gjorde för att se efter, om något fattades.
Det var egentligen ingen i världen hon litade
på mer än sig själf.
»Herm ser kry ut,» sade hon, medan den tand-
lösa munnen drog sig till ett leende.
»Netten är artigare än spegeln.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
