Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
endast stundens gripande allvar, utan ordens skönhet^
som slog honom.
Medan han läste föllo hennes ögonlock tillsam-
mans, men han fortsatte, glömsk af att det var någon
annan än han själf, som skulle höra på.
Sara tillfrisknade hastigt. Hennes sunda, oför-
därfvade natur återställdes genom sin egen kraft.
Hon ammade och var helt och hållet upptagen
af den lille samt tycktes hafva glömt, att hon haft
något annat att sköta.
Knut hade — långt innan gossen föddes — legat
och tänkt igenom alla namn han kunde minnas för
att finna det bästa och slutligen stannat vid Viktor,
i hvilket han lade en särskild betydelse.
Februarisolen sken in i skolrummet, där fru Holm
stod i sin svarta sidenklädning och hvita mössa som
förr vid afslutningarna.
Hon bar sin dotterson till dopet.
Bredvid henne stod Sara för att vara till hands,
när mössan skulle tagas af det lilla hufvudet.
På förmakssofian — så att han såg hvad som
försiggick —- låg Knut, och som vittnen tjänstgjorde
Hugo, som var mera uppröd än han ville visa,
och Netten, hvilken tillika med högtidsdräkten antagit
en stramt högtidlig min.
Knut hade aldrig känt sig så gripen af någon
religiös akt, men när han hörde dessa ord: »Den
som tror och blifver döpt, han skall varda salig, men
den där icke tror, han skall blifva fördömd,» samman-
drogos hans ögonbryn, och det såg ut som hade han
varit färdig med en protest.
»Hvilken förtolkning af ord, som aldrig kunnat
vara gudaingifna! Hvilket skrämskott till hyckleri,
ovärdigt kärlekens lära,» tänkte han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
