Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
och det bästa, som kom på papperet, hade blifvit till
i sådana stunder.
Nu låg vägen klar, och var kroppen ännu svag
som ett bräckligt skal, föreföll det honom mer än en
gång, som bodde en Titan där innanför.
Det syntes honom omöjligt att få fram allt hvad
han hade att säga — blefve lifvet än så långt —
och sägas måste det — innan det var försent.
Döden, som han sett på nära håll, stod alltid för
honom, ej skräckinjagande, men som den mäktige,
hvilken en gång släppt sitt tag och gifvit tid blott för
att återkomma så mycket omutligare.
Med den för ögonen, försökte han bygga upp ett
evighetsverk.
»Guds straffande finger» hade höjts öfver honom,
och ur lidandets elddop, som ingen undgår, gick
han fram som en ödmjukare, men också hoppfullare man.
En läkare har mycket inom sitt kall, som tynger
på sinnet, och komma därtill enskilda bekymmer, kan
lifvet blifva mörkt nog.
Hugo såg med växlande oro det lif fadern förde;
ty det var honom tydligt, att inkomsterna ej mot-
svarade utgifterna, och att såväl fysisk som ekonomisk
ruin skulle blifva följden. Harry, för hvilken han
särskildt ömmade, artade sig att blifva en odåga. He-
lena hade engagement här eller där samt »studerade»
emellanåt på kontinenten, och modern var ensam kvar
på Högsjö, där hon försökte sätta sig in i ekonomien
och rädda hvad räddas kunde af sin en gång — som
det troddes — outtömliga förmögenhet.
Kammarjunkaren behöfde mycket pengar och hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
