Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
kiasse och malvor blommade, och sågo korna komma
fiån hedmarkerna för att mjölkas och tuppen klifva
med gravitetisk långsamhet bland de skrockande hön-
sen. Eller lämnades barnet i skepparhustruns vård,
medan de bestego en närliggande höjd för att se solen
sänka sig i hafvet och reflexen därifrån kasta ett
skimmer af rosa och purpur, violett och svartrödt,
öfver klipporna rundt om.
När det stormade, steg det fradgande skummet
högt öfver skären, likt ett enda stort grundbrott, genom
hvilket utgång var omöjlig, och när då blänkaren på
fyren kastade sitt vägledande sken öfver vattnet, tänkte
Knut på sitt eget lif med dess skeppsbrott och räddning.
Sommaren gick som en dröm, men af drömmen
återstodo själsfrid och arbetskraft.
Knuts skådespel blef färdigt och inlämnadt redan
på hösten.
Han ville ånyo skaffa sig en plats med fast lön
i en tidning, men Sara satte sig däremot.
»Om du det gör,» sade hon, »dödar du din fan-
tasi och alstringsförmåga. Skrif själfständigt och obe-
roende —- det är enda sättet att blifva skald.»
Han visste, att hon hade rätt; men också att han
var henne skyldig mer än han kunde betala, och att en
fast inkomst skulle befria henne från allt arbete för bröd.
»Min första plikt är att tänka på dia,» svarade
han vekt.
»Nej ! En människas första plikt är mot henne
själf. Endast genom att taga vara på alla sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
