Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
förstod hon, hvad en god, rättskaffens kvinna be-
tyder.
»Jag är inte frisk,» sade kammarjukaren liksom
till svar på hennes outtalade tanke.
En blick på den tömda konjaksbuteljen kom
henne att rysa till.
»Skulle det inte vara roligt, om mamma kom
hit upp?» frågade hon, »jag tänker skrifva efter henne.»
»Hur kan du falla på en sådan idé, » svarade
han häftigt; »hon skulle inte trifvas.»
»Jag tror det vore nyttigt för oss båda att ha
henne här.»
»Vänta åtminstone,» flämtade han, »vänta ett par
dagar bara, tills jag får ordna ett och annat.»
Hennes blick föll på ett bref, adresseradt till grefve
Henry de Mourniers, och med kärlekens skarpsinnig-
het gissade hon sig till innehållet.
»Pappa lånar väl inte af honom eller inblandar
honom inågrapenningeaffärer?» frågade hon förskräckt.
»Det finns väl annat man kan skrifva om.»
Hans svar tillfredsställde henne ej.
»Allt annat utom det!» bad hon.
»Än om det vore mitt sista hopp, min enda rädd-
ning. »
»Gör som pappa vill,» svarade hon tonlöst, »men
jag älskar honom, och det är min framtid det gäller.»
Han satt ett ögonblick med handen för ögonen.
»Gud må veta, att du varit mig kärare än allt
annat. Om jag bara visste någon utväg!»
»Låt mig tala vid Hugo!»
»Det tjänar ingenting till. Det går öfver hans
förmåga att hjälpa, och jag vill inte utsätta mig för
ännu ett nej. Han skall blifva ett stöd för er alla,
det är mig en tröst att veta. Vill du rifva sönder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
