Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
»Hon ser så lycklig och blid ut, »vhviskade Sara,
»soiom kunde man tro, att hon soi och i nästa ögonblick
skuiulle resa sig upp och börja arbeta för oss alla.»
»Dess plats finnes icke mer,» sade fru Holm
högigtidligt. »Dessa ord ha alltid förefallit mig förund-
ranaisvärdt gripande. Jag vet väl, att ingen människa
är oumbärlig, och att, när hon går bort, det är som
närir vågorna slå tillsammans. Ingen vet början eller
slutrtet, ingen skiljer den ena från den andra — men
en . plats är dock tom, ett dagsarbete utfördt, som ingen
ann.nan kunnat uträtta eller varit ämnad att uträtta.»
Hon höll ännu Nettens hand i sin.
»Jag skulle vilja se henne, som hon ligger där,»
återertog hon, »men att hålla hennes hand i min är
nogig. Jag vet, att den arbetat, utan att förtröttas,
intete för sig själf, utan för andra. Den är gammal,
skrjrynklig och sliten, men just det gör den så dyrbar.
Eri i sådan vissnad hand kan förtälja så mycket.»
Det ringde på tamburklockan med en häftighet,
sonxn skrämde fru Holm, hvilken förnam alla ljud på
ett tydligare, intensivare sätt än andra.
»Hvad är det?» sade hon med handen på hjärtat.
Det var ett stadsbud med en slarfvigt hoplagd
biljijett, adresserad till henne.
Sara bröt den.
»Hvad är det?» frågade fru Holm åter.
»Helena ber, att mamma genast skall följa med
buddet. Det står en droska utanför, morbror är sjuk.»
»Död ! »
»Nej! Inte ännu.»
Sara hjälpte modern på med ytterkläderna. Mars-
solden sken in i skolsalen, där Nettan stod lik, och
blonmmor omgftfvo det åldriga ansiktet, hvars hela ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
