Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det bief dödstyst i rummet. Endast uret pic–
kade och pickade i oafbrutet kretslopp.
Fru Holm hade sett döden på nära håll, men
aldrig i en så förfärande gestalt.
»LyckligaNetten!» hviskade hon, medan tankarne;
gingo tillbaka till hennes fridfulla läger. »Herren låter
icke gäcka sig; hvad människan sår det, skall hon
ock uppskära.»
Fru Brag kom med morgonsnälltåget, där Hugo
var henne till mötes.
»Finns det hopp?» frågade hennes ögon, och svaret
bief en sorgsen blick.
De åkte tysta genom gatorna, hon med hans
hand i sin.
Den sjuke låg i en dödlik dvala, ur hvilken det
var osäkert, om han skulle vakna upp, och såg ej de
kärleksfulla ögon, som blickade ned på hans elände.
Fru Holm väntade med upplyftadt hufvud, såsom
alltid då hon särskildt önskade och ofrivilligt försökte
se, hvad som tilldrog sig omkring henne.
»Eva! Kan du förlåta?» hviskade hon.
Två armar kring hennes hals och en kyss på de
blinda ögonen var enda svaret, men båda visste, att
de vid hans dödsläger, som varit orsaken till de bittra
orden och tankarna dem emellan, slutit ett vänskaps-
band för lifvet.
Det fanns egentligen ingenting att göra för den
sjuke; men bara det, att hans hustru satt där lugn,
sansad och dock så bittert bedröfvad, gaf en känsla
af frid.
Ljud och dagrar voro dämpade, hvar och en gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
