Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
och jord, som kunde hjälpa eller glädja — om blott
för ett ögonblick — och gossen var allt för skarp-
sinnig att ej göra sina iakttagelser och draga nytta
däraf.
»Vår kärlek är egoistisk,» tänkte Sara med sti-
gande oro.
»Det är att fresta Gud att älska en människo-
varelse så öfver alla gränser,» sade fru Holm och
skakade betänkligt på sitt hvita hufvud.
Själf tyckte hon, att det med barnet kommit
ljus i hennes mörker; ty dess prat och joller omgaf
henne likt fågelkvitter och väckte nya intressen, tan-
kar och påminnelser, Äfven när han bråkade som
värst, störde han henne ej. Hon hade så öfvernog af
ensamhet och egna tankar, och hans rika fantasi och
vaknande tankelif vidgade för hvarje dag den cirkel
mörkret slagit omkring henne.
Det var hennes stora sorg, att hon ej kunde lära
honom bokstäfver och siffror; men när han kände
dem och hon fått fram en gammal lärobok, i hvilken
hon kunde hvarje bokstaf utantill, blef det som att
hålla skola på nytt att höra honom stafva sig fram
ord för ord eller addera och subtrahera de tal, hon
nämnde upp.
Han hade lätt att lära och var road däraf, och
den enda fritid Sara hade var då han var inne hos
mormodern, som hade en förunderlig förmåga att un-
derhålla och sysselsätta honom.
Han var eljes vild och bråkig och lekte helst
med stolar och bord, som han skjutsade kring i rum-
men.
När det gick allt för hett till, kom Knut ut ur
sitt rum med pennan bakom örat och en bister min.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
