Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
liket och tog det i sin famn som förr det sofvande
barnet.
»Det är jag, som dödat honom! Hade jag inte
ropat, lefde han ännu,» jämrade sig Knut och började
gå fram och åter. »Det finns ingen rättvisa, ingen
rättfärdighet till i världen. Hvarför skulle detta hända
mig ? Hvarför inte en annan far, som inte frågar
efter sin afföda? Det är, som om Gud förföljde mig
särskildt och funne ett nöje däri. Han är grym!
Det är synbarligen hans beslut att tillintetgöra mig.
Må han få sin vilja fram. Jag skall intet sätta mig
däremot. »
Sara såg upp förfärad.
»Barn!» sade frn Holm och reste sig upp. »Ni
måste ta det på annat sätt.»
Knut stannade i sin vandring och lät armarna
sjunka, slagen af det allvarliga, rent af högtidliga i
hennes stämma.
»En sorg som denna kommer från Herren,» fort-
satte den gamla, »och hans hvarför och därför äro
ej ämnade att förstås här i tiden. Hvad veta vi
om hvad det blifvit af gossen, ifall han fått lefva?
Det finns något ännu bittrare än döden, som kan
skilja människor åt. Tänk, om ni fått sörja honom
som död i synden! Gud har själf tagit hans upp-
fostran om hand — minns det!»
Hon dröjde ett ögonblick för att hämta styrka.
Det åldriga ansiktet lyste som förklaradt.
»Ni få återse honom! Här — med min vissnade
ålderdomsglädje i famnen — kan jag säga eder, att
lifvet bär inom sig så mycket vackert, stort och skönt,
att det ej kan vara annat än evigt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
