Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Den gamle sjörövaren - I. Den gamle sjöbjörnen på »Amiral Benbow»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han var tyst som en råtta. För mig åtminstone låg det
ingenting mystiskt i saken, ty jag blev på sätt och vis invigd
i hans oro. Han tog mig en dag avsides och lovade mig ett
fyrapencestycke den första i varje månad, om jag bara ville
hålla »korpgluggarna öppna för en sjöman med ett ben» och
lät honom veta det ögonblickligen, om denne visade sig. Ofta
nog, när den första i månaden kom och jag begärde min lön,
blåste han endast åt mig genom näsan och spände ögonen i
mig; men innan veckan gått till ända, kunde jag vara säker
på, att han ångrat sig och gav mig mina fyra pence med
upprepad befallning att hålla utkik på »sjömannen med ett
ben».
Hur denna personlighet spökade i mina drömmar,
behöver jag knappast tala om. Under stormiga nätter, då
vinden skakade de fyra husknutarna och de fradgande vågorna
fräste utefter bukten och upp mot klipporna, såg jag
honom i tusen gestalter och med tusen djävulska uppsyner.
Än var benet avtaget vid knäet, än vid höften, än var han
ett missfoster, som aldrig haft mer än ett ben, och detta
mitt under kroppen. Att se honom hoppa och springa och
förfölja mig över gärdesgårdar och diken var den rysligaste
bland alla nattmaror. Och noga taget betalade jag mina
fyra pence i månaden ganska dyrt i form av dessa
avskyvärda fantasier.
Men hur uppskrämd jag än var av tanken på sjömannen
med ett ben, var jag långt mindre rädd för kaptenen själv
än någon annan, som kände honom. Det fanns kvällar, då
han drack rätt mycket mera grogg, än hans huvud tålde,
och då kunde han sitta och sjunga sina otäcka gamla, vilda
sjömansvisor, utan att bekymra sig om någon; ibland kunde
han åter ropa på glas åt laget runt och tvinga hela det
darrande sällskapet att lyssna till hans historier eller att
stämma in i korus till hans sång. Ofta har jag hört huset skaka
av »För sjung hej, och en flaska med rom», i det alla de
kringsittande stämde in för brinnande livet med
dödsfruktan i hjärtat och den ene sjungande högre än den andre för
att slippa några anmärkningar. Ty när han var i de tagen,
var han den värste översittare man kan tänka sig; han
kunde slå näven i bordet för att bjuda tystnad runt omkring,
han kunde råka i den häftigaste vrede vid en fråga, eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
