Skattkammarön / 8 (1919) Author: Robert Louis Stevenson Translator: Tom Wilson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Den gamle sjörövaren - I. Den gamle sjöbjörnen på »Amiral Benbow» - II. Svarta Hund kommer och försvinner

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

talande tydligt och vänligt och ivrigt sugande på sin pipa
mellan vart eller vart annat ord. Kaptenen stirrade på honom
en stund, slog åter handen i bordet, stirrade på honom ännu
skarpare och bröt slutligen ut med en grov svordom: »Tyst
där på mellandäck!»

»Var det mig ni tilltalade, sir?» frågade doktorn, och när
kaptenen, den grobianen, med en ny svordom underrättade
honom att så förhöll sig, svarade doktorn: »Jag vill bara säga
er en sak, sir, och det är, att om ni fortsätter att pimpla rom,
blir världen snart kvitt åtminstone en usling!»

Den gamle gynnarens raseri var förskräckligt. Han
rusade upp, blottade sin kniv och hotade, balanserande den
på flata handen, att pinna fast doktorn vid väggen.

Doktorn gjorde icke så mycket som en rörelse. Han
tilltalade honom som förut över axeln och i samma ton, endast
något högre, så att alla i rummet kunde höra det, men
fullkomligt lugnt och bestämt:

»Om ni inte på ögonblicket stoppar kniven i fickan, lovar
jag på hedersord, att ni skall hänga vid nästa ting.»

Därpå följde mellan dem en strid med blickar, varvid
kaptenen snart dukade under, stoppade in sitt vapen och
återtog sin plats, morrande likt en slagen hund.

»Och nu, sir», fortfor doktorn, »sedan jag vet, att det
finns en sådan där gynnare i mitt distrikt, kan ni lita på, att
jag kommer att ha ögonen på er dag och natt. Jag är inte
bara doktor, jag är även magistratsperson, och om jag får
höra minsta klagomål mot er, vore det än bara för
ohövlighet som i kväll, skall ni få skjuts härifrån förr än ni tror,
må det vara nog sagt!»

Strax efter stod hästen utanför, och d:r Livesay red sin
väg. Men kaptenen förhöll sig lugn den aftonen och många
följande aftnar.

II.
Svarta Hund kommer och försvinner.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>