Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Skeppskocken - VII. Jag far till Bristol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dussin, tills den förunderligaste nyck av lyckan gav mig
just den man, som jag behövde.
Jag stod nere i dockan, då jag av en ren tillfällighet kom
att slå mig i språk med honom. Jag fann, att han var en
gammal sjöman, som höll krog och kände alla sjömän i
Bristol, hade förlorat hälsan i land och önskade en god
hyra som kock för att få komma till sjöss igen. Han hade
linkat ned i hamnen denna morgon, sade han, för att få
känna lukten av saltvatten.
Jag kände mig riktigt rörd — det skulle ni också ha gjort
— och av pur medömkan anställde jag honom på fläcken
som vår skeppskock. Långe John Silver kallas han och har
mist ett ben, men det ansåg jag som en rekommendation,
därför att han mist det i sitt fäderneslands tjänst under den
odödlig Hawke. Han har ingen pension, Livesay. Tänk i
vilken avskyvärd tid vi leva!
Nåväl, jag trodde mig endast ha funnit en kock, men det
var en hel besättning jag upptäckt. Silver och jag fingo på
några dagar ihop en hel uppsättning av de styvaste gamla
sjöbussar man kan tänka sig — icke just vackra att se på
men av allt att döma med det okuvligaste mod. Jag
försäkrar, vi kunna slåss med en fregatt.
Lång-John har även gallrat ut två av de sex eller sju jag
redan antagit. Han visade mig i ett ögonblick, att de just
voro av den sortens sötvattenssjömän, som vi måste frukta
i händelse av några farliga äventyr.
Jag befinner mig vid den utmärktaste hälsa och lynne,
äter som en oxe och sover som en stock, men skall ändå
inte ha en glad stund, förrän jag hört mina gamla gastar
trampa kring gångspelet. Ut till sjöss! Strunt i skatten!
Det är havet, det härliga havet, som alldeles förvridit
huvudet på mig. Så kom nu, Livesay, kom genast, förlora inte en
timme, om ni tar någon hänsyn till mig.
Låt unge Hawkins, med Redruth som vakt, genast
besöka sin mor, och kom sedan ni bägge i all hast till Bristol.
John Trelawney.
P. S. Jag glömde nämna, att Blandly, som i förbigående
sagt skall skicka ut ett fartyg efter oss, om vi inte äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
