Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Skeppskocken - VII. Jag far till Bristol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detta ögonblick levat så uppe i de äventyr, som väntade
mig, att jag icke ägnat en tanke åt hemmet, som jag skulle
lämna; och nu vid åsynen av den klumpige nykomlingen,
som skulle stanna här hos min mor i mitt ställe, hade jag
mitt första anfall av tårar. Jag är rädd att jag beredde denne
gosse ett hundliv, ty som han var ovan vid göromålen,
hade jag hundra tillfällen att tillrättavisa och stuka honom,
och jag var icke sen att begagna mig av dem.
Natten gick, och följande dag, efter middagen, voro
Redruth och jag färdiga till uppbrott. Jag sade farväl åt
min mor och bukten, vid vilken jag bott, sedan jag föddes,
samt åt det kära gamla »Amiral Benbow» — nu, sedan det
var ommålat, icke längre alldeles så kärt för mig. En av mina
sista tankar gällde kaptenen, som så ofta hade strövat
omkring efter bukten med sin trekantiga hatt, sin sabelhuggna
kind och sin gamla mässingstub. Ögonblicket därpå hade vi
vikit kring kröken, och mitt hem var ur sikte.
Diligensen tog i skymningen upp oss vid »Kung Georg»,
på heden. Jag kilades in mellan Redruth och en tjock
gammal herre, och trots den hastiga farten och den kalla
nattluften måste jag ha suttit och slumrat ett gott stycke,
tills jag sedan sov som en stock, backe upp och backe ned,
från skjutshåll till skjutshåll; ty då jag slutligen väcktes,
var det genom en duktig knuff i sidan, och jag slog upp
ögonen för att finna, att vi höllo utanför ett stort hus
vid en stadsgata och att det redan var full dager.
»Var ä’ vi?» frågade jag.
»I Bristol», sade Tom. »Stig ur.»
Mr Trelawney hade tagit in på ett värdshus långt ned åt
dockorna för att övervaka arbetet på skonaren. Dit måste
vi nu gå, och till min stora förnöjelse förde vår väg oss
utefter kajerna och förbi en stor mängd fartyg av alla
storlekar, riggar och nationer. På ett sjöngo matroserna
under sitt arbete; på ett annat hade några karlar gått till
väders, högt över mitt huvud och hängande på trådar, som
icke syntes tjockare än en spindels. Fastän jag hade bott vid
kusten hela mitt liv, tyckte jag mig aldrig ha varit nära
havet förrän nu. Lukten av tjära och salt var någonting
nytt. Jag såg de besynnerligaste galjonsbilder, som alla
hade varit långt bort över oceanen. Jag såg många gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
