Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Skeppskocken - VIII. På krogen »Kikaren»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Medan jag stod där tvekande, kom en karl ut från ett
sidorum, och vid första ögonkastet var jag övertygad om att
det måste vara Lång-John. Vänstra benet var avtaget
nära intill höften, och under vänstra axeln bar han en
krycka, som han hanterade med beundransvärd
skicklighet, hoppande omkring på den likt en fågel. Han var mycket
stor och grov med ett ansikte tjockt som en skinka —
tämligen simpelt och blekt men intelligent och småleende.
Han tycktes verkligen vara vid det muntraste lynne, där
han visslande rörde sig bland borden, med ett skämtsamt
ord eller en smäll på axeln åt de mera gynnade bland hans
gäster.
Sanningen att säga hade jag, från första gången
Lång-John nämndes i Trelawneys brev, med en viss fruktan fått
för mig, att han kanske kunde vara just den enbente
sjömannen, som jag så länge hållit utkik efter på gamla
»Benbow». Men en enda blick på mannen framför mig var nog.
Jag hade sett kaptenen och Svarta Hund och den blinde
Pew och trodde mig veta, hur en sjörövare såg ut — en helt
annan uppenbarelse än min snygge och gladlynte krögare.
Jag fattade genast mod, steg över tröskeln och gick rakt
fram till mannen, där han, stödjande sig på sin krycka,
stod och språkade med en kund.
»Ä’ det mr Silver?» frågade jag, i det jag höll fram
brevet.
»Ja, min gosse», svarade han, »det ä’ allt mitt namn, det.
Och vem kan du vara?» Och sedan, då han såg mr
Trelawneys brev, föreföll det mig nästan som om han for upp.
»Å», sade han helt högt och räckte mig handen, »jag ser,
att det ä’ vår nye mässpojke, det var roligt att få se dig.»
Och han slöt min hand i sin stora kraftiga näve.
Just i detsamma reste sig en av kunderna, som satt
avsides, och gick mot dörren. Den var alldeles inpå honom
och på ett ögonblick var han ute på gatan. Men hans brådska
hade ådragit sig min uppmärksamhet, och jag kände igen
honom vid första ögonkastet. Det var karlen med det
glåmiga ansiktet och som saknade två fingrar, han som först
hade kommit till »Amiral Benbow».
»Å», utropade jag, »tag fast honom! Det är Svarta
Hund!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
