Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Skeppskocken - XI. Vad jag hörde i äppeltunnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vänta, ä’ vad jag säger, men när tiden ä’ inne, så kläm
till!»
»John», utropade slupstyraren, »du ä’ en hel karl!»
»Det ska du säga, Israel, när du sett det», sade Silver. »Jag
bara begär en sak, — jag vill ha Trelawney på min lott.
Jag ska med dessa mina händer vrida hans fårskalle av
kroppen på’n. Dick», tillade han avbrytande sig, »du kan
gärna som en snäll gosse resa på dig och skaffa mig ett äpple
att läska min strupe med.»
Man kan tänka sig min förskräckelse! Jag skulle ha
hoppat upp och sprungit min väg, om jag haft krafter till det,
men mina lemmar nekade att göra tjänst. Jag hörde Dick
resa på sig och därpå någon, som tydligen hejdade honom,
varpå Hands röst utropade:
»Å, stopp! Bry dig inte om den där smörjan, John —
låt oss få ett glas rom.»
»Dick», sade Silver, »jag litar på dig. Det står ett mått
på kaggen. Här ä’ nyckeln, tappa upp ett stop och ta
hit det.»
Dick var borta endast en kort stund, och under hans
frånvaro viskade Israel något i kockens öra. Jag kunde endast
uppfånga ett och annat ord, men ändå upprepade jag några
viktiga nyheter; ty utom andra lösryckta ord, som gingo ut
på samma sak, var hela denna mening hörbar: »Ingen enda
mer av dem vill vara med om det.» Således fanns det ännu
trogna män ombord.
När Dick kommit tillbaka, fattade den ene efter den
andre av trion stopet och drack — en: »Lycka till!» en annan:
»Skål för gamla Flint!» och Silver själv sade med ett slags
sjungande: »En skål för oss själva, och håll upp i vind, så
blir var och en nöjd med vinsten sin.»
Just i detsamma föll ett ljussken på mig i tunnan, och då
jag såg upp fann jag, att månen hade gått upp, försilvrande
mesantoppen och skinande vit på fockens lovartssida. Och
nästan samtidigt ljöd utkikens rop: »Land i sikte!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
