Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Blockhuset - XVII. Berättelsen fortsättes av doktorn: Jollens sista färd - XVIII. Berättelsen fortsättes av doktorn: Slutet på första dagens skärmytslingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fot ansikte mot ansikte, medan de tre andra gjorde en
fullkomlig kullerbytta och kommo upp igen genomvåta och
frysande.
Så till vida var ingen skada skedd. Inga liv hade gått
förlorade, och vi kunde tryggt vada i land. Men alla våra
förråd hade gått till bottnen, och vad värre var, endast två
gevär av fem återstodo i brukbart skick. Mitt gevär hade jag
ryckt från knäet och med ett slags instinkt hållit det över
huvudet, och vad kaptenen beträffade, hade han burit sitt i
en rem över axeln och som en klok karl med låset uppåt.
De andra tre hade gått i putten med båten.
För att öka det kritiska i vår belägenhet hörde vi redan
röster närma sig i skogen utefter stranden; vi riskerade
sålunda icke blott att bli avspärrade från blockhuset i vårt
halvt obeväpnade tillstånd, utan plågades även av
ovisshet, huruvida Hunter och Joyce, om de anfölles av ett halvt
dussin, skulle ha det goda förståndet och modet att hålla
stånd mot dem. Hunter kunde vi lita på, det visste vi, men
om Joyce kände vi oss ovissa — han var en hygglig och
tjänstvillig betjänt, när det gällde att borsta ens kläder, men icke
så alldeles lämplig som krigare.
Övervägande allt detta i våra sinnen, vadade vi i land så
fort vi kunde, lämnande efter oss den stackars jollen och
drygt hälften av hela vårt förråd av ammunition och
proviant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
