Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen. Mitt äventyr till sjöss - XXII. Huru mitt äventyr började
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag var besluten att göra det med iakttagande av alla
möjliga försiktighetsmått. Dessa skorpor skulle, om någonting
hände mig, åtminstone rädda mig från att svälta till långt
inpå följande dag.
Därpå lade jag mig till med ett par pistoler, och då jag
redan hade ett kruthorn och kulor, tyckte jag mig vara väl
utrustad med vapen.
Vad angår planen, jag ruvade på, var den i sig själv icke
dum. Jag skulle gå ut på den sandiga landtungan, som i
öster skiljer ankarplatsen från öppna havet, söka upp den
vita klippan, jag observerat aftonen förut, och skaffa mig
visshet, om det var där Ben Gunn gömt sin båt; en sak väl
värd sin möda, såsom jag ännu tror. Men då jag var säker på
att jag icke skulle få tillåtelse att lämna inhägnaden, hade
jag ingen annan utväg än att gå olovandes och smyga mig ut,
då ingen såg det, vilket just var det galna i saken. Men jag
var bara en pojke och hade fått i mitt huvud, att jag skulle
göra det.
Jag fann snart ett utmärkt tillfälle. Mr Trelawney och
Gray höllo på och hjälpte kaptenen med hans bandage,
kusten var klar, och som en pil satte jag i väg över
stängslet och in i den täta skogen, där jag, innan de upptäckte
min frånvaro, var utom hörhåll för mina kamraters rop.
Detta var min andra dårskap, långt värre än min första,
ty jag lämnade nu endast två friska män att vakta
blockhuset; men liksom den första bidrog den till allas vår
räddning.
Jag styrde kosan rakt mot östra kusten av ön, ty jag var
besluten att följa havssidan av landtungan för att undvika
all risk att bli upptäckt från ankarplatsen. Det var redan
långt lidet på eftermiddagen, fastän ännu varmt och soligt.
Medan jag fortfor att tränga genom den högresta skogen,
kunde jag långt framför mig höra icke blott det ständiga
dånet av bränningarna, utan även ett visst häftigt
prasslande av löv och gnisslande av grenar, som tydde på
att havsbrisen hade satt in starkare än vanligt. Snart nådde
mig friska vindfläktar, och ännu några steg förde mig ut i
skogsbrynet, för jag såg havet utbreda sig blått och soligt
mot horisonten och bränningarna tumla och kasta sitt skum
utefter stranden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
