Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sjätte delen. Kapten Silver
- XXX. På hedersord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XXX.
På hedersord.
Jag väcktes eller, rättare sagt, vi väcktes alla — ty jag
kunde se själva skyltvakten räta upp sig, där han sjunkit
ned mot dörrposten — av en klar och frisk röst, som
ropade oss an från skogsbrynet:
»Blockhus, åhoj!» hördes den. »Det ä’ doktorn.»
Och det var verkligen doktorn; hur glad jag än var att
höra hans röst, var min glädje icke oblandad. Jag tänkte
med förvirring på mitt olovliga och hemliga försvinnande,
och när jag såg, vart det fört mig — bland vilka kamrater
och omgiven av vilka faror — blygdes jag att se honom
i ansiktet.
Han måste ha stigit upp, medan det var mörkt, ty det
var knappast dager ännu, och när jag sprang till en
skottglugg och tittade ut, såg jag honom stå, liksom Silver en gång
förut, upp till knäna i en efter marken krypande dimma.
»Ni, doktor! Min första morgonhälsning, sir!»
utropade Silver, på ett ögonblick klarvaken och vid strålande
gott lynne. »Morgonkry minsann, och morgonstund har
guld i mun, som det heter. Georg, lägg benen på ryggen
och hjälp doktor Livesay över relingen. Allt väl, era
patienter alla krya och muntra.»
Så gick han på och pratade, stående på toppen av
kullen, med kryckan under armbågen och ena handen mot
blockhusväggen — alldeles den gamle John i röst, sätt
och uttryck.
»Vi har en riktig överraskning för er, sir», fortfor han.
»Vi har en liten främling här — hi! hi! En ny
inackordering, frisk och kry som ett vinterny; sovit hela natten
som en stock, akter mot akter med John.»
Doktor Livesay hade nu kommit över stängslet och nära
Silver, och jag kunde höra förändringen i hans röst, då
han sade:
»Väl aldrig Jim?»
»Jo, samma Jim som alltid», sade Silver.
Doktorn tvärstannade moltyst, och det dröjde några
ögonblick, innan han tycktes i stånd till att gå vidare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:07:48 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/skattkamon/0159.html
