Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen. Kapten Silver - XXXI. Jakten efter skatten. — Flints vägvisare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
morgondagen; ur hand och i mun är rätta beskrivningen på
deras handlingssätt, och att döma av deras slöseri med
födan, och deras sovande skyltvakter voro de
fullkomligt odugliga till ett längre fälttåg, om de än kunde
reda sig rätt bra i en sammandrabbning.
Till och med Silver, där han satt och åt med »Kapten
Flint» på axeln, hade icke ett ord av klander för deras
slösaktighet, vilket förvånade mig så mycket mera, som
han aldrig visat sig så förslagen som just då.
»Jo jo, kamrater», sade han, »det ä’ lyckligt för er att
ha Barbecue, som tänker för er med denna sin skalle. Jag
fick veta, vad jag ville, jag. Ganska säkert har de skutan,
var vet jag ännu inte, men så snart vi hittat skatten, ska
vi gno omkring och snoka rätt på den. Och sen,
kamrater, antar jag, att vi, som har båtarna, också har
övertaget.»
På detta sätt fortfor han att prata med munnen full av
mat och återställde deras hopp, på samma gång,
misstänker jag, förbättrande sitt eget.
»Vad vår gisslan anbelangar», återtog han, »så har han
allt talat för sista gången med dom han håller så kära.
Jag har fått veta en hel hop och tackar honom för det,
och därmed ä’ vi kvitt. Jag ska ta’n med i en lina, när vi
går ut på jakt efter skatten för vi måste vakta’n som guld,
ifall något skulle hända, förstår ni. Sen vi väl fått både
fartyg och skatt och ä’ till sjöss igen som livade kamrater,
ska vi tala ett ord med mr Hawkins och ge honom
betalt för all hans vänlighet.»
Det var icke underligt, att gastarne nu voro vid gott
lynne, medan jag för min del var alldeles tillintetgjord.
Visade sig den av honom framkastade planen utförbar,
skulle Silver, som redan var dubbel förrädare, icke tveka
att verkställa den. Han hade ännu en fot i vardera lägret,
och det kunde icke råda något tvivel om att han skulle
föredraga rikedom och frihet med piraterna framför blotta
löftet att slippa hänga, det bästa han hade att hoppas
å vår sida.
Och även om så skulle hända, att han vore tvungen att
hålla sitt löfte till doktor Livesay, vilka faror hotade icke
oss! Vilket ögonblick, då hans kamraters misstankar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
