Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen. Kapten Silver - XXXII. Jakten efter skatten. — Rösten bland träden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
linje från Skelettön. ’Kikarens utsprång’, antar jag, ä’
den där lägre punkten där. Det ä’ en leksak att nu finna
pluringarna. Jag har nästan lust att först äta middag.»
»Jag känner mig inte matfrisk», brummade Morgan,
»När jag tänker på Flint — ja det ä’ — det ä’ rakt som
det skulle hänt mig själv.»
»Å, min son, du kan prisa din lyckliga stjärna, att han
ä’ död», sade Silver.
»Han var en djävul», utropade en tredje pirat med en
rysning, »och med det där blå i synen till på köpet.»
»Det var som rommen gjorde’n», sade Merry. »Blå!
ja blå var han, det ä’ rätta ordet.»
Ända sedan de träffat på skelettet och kommit på denna
tankegång, hade de talat allt lägre och lägre och hade
nu nästan börjat viska, så att ljudet av deras samtal
knappast avbröt skogens tystnad, då helt plötsligt inifrån
träddungen framför oss en tunn, hög, darrande röst
stämde upp den välkända melodien och orden:
»Femton gastar på död mans kista —
För sjung hej, och en flaska med rom!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
