Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen. Kapten Silver - XXXII. Jakten efter skatten. — Rösten bland träden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oförvägenhet kunde hjälpa dem. Han å sin sida hade alldeles
övervunnit sin svaghet.
»Ett spöke? Nåja, kanske», sade han. »Men en sak
har jag inte klart för mig. Det gav eko. Ingen människa
har nånsin sett ett spöke med skugga, och vad ska det då
med ett eko att göra, det skulle jag just vilja veta. Det
ä’ inte naturligt.»
Detta argument syntes mig tämligen svagt, men man
kan aldrig veta, vad som inverkar på vidskepliga
människor, och till min förvåning visade sig Georg Merry
betydligt uppmuntrad.
»Ja, så ä’ det», sade han. »Du har huve på skaft, du
John, d’ä’ då säkert. Klart att vända, ror i lä, kamrater!
Den här besättningen ligger på orätt bog, skulle jag tro.
Och när jag tänker på saken, så var det likt Flints röst,
det måste medges, men inte så precis likt den ändå, när
allt kommer omkring. Det var mera likt någon annans
röst — hm! — det var mera likt ...»
»För tusan, Ben Gunn!» skrek Silver.
»Ja, var det så!» utropade Morgan, resande sig på knä.
»Ben Gunn var det!»
»Det ä’ väl inte stor skillnad, va’?» sade Dick. »Ben
Gunn ä’ inte här livslevande mer än Flint.»
Men de äldre matroserna bemötte hans anmärkning
med förakt.
»Asch, ingen bryr sig om Ben Gunn», utropade Merry;
»död eller levande, så bryr sig ingen om honom.»
Det var egendomligt att se, hur deras mod återvänt
och på samma gång den naturliga färgen i deras ansikten.
Snart pratade de ogenerat, då och då med ett uppehåll
för att lyssna; men när de icke hörde något mera ljud,
kastade de verktygen på axeln och bröto åter upp, Merry
i spetsen med Silvers kompass för att hålla dem i rät linje
med Skelettön. Han hade sagt sant: Död eller levande, så
brydde ingen sig om Ben Gunn.
Dick ensam hade ännu sin bibel framme och såg sig
omkring med rädda blickar; men han fann ingen sympati,
och Silver till och med skämtade över hans försiktighet.
»Jag sa’ dig», sade han — »jag sa’ dig, att du hade
förstört din bibel. Om den inte duger att svära vid, så vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
