Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upp till fabeltiden. Här residerade Odin, som äfven
hette Sigge, här församlades nordens tappra
söner och drucko vid skaldernas sånger. Sedan
finska och estiska sjöröfvare förstörde Sigtuna år
1188, ligger det i ruiner; äfven af dessa återstår
nu endast några murar. Det nya Sigtuna, (ty
namnet är bibehållet), är en liten fattig stad, på
en i Mälaren temligen långt utstående udde. Dess
innevånare lefva af åkerbruk, fiske och
handtverk. Icke långt derefter foro vi förbi det
berömda, grefliga Braheska ätten tillhöriga slottet
Skokloster [1], som redan på långt afstånd höjer
sina medelåldriga torn. Att här stiga ur och
försätta sig tillbaka i förflutna sekler, hade
visserligen lönat mödan; men huru hade detta, utan stor
omständlighet varit möjligt? Slottet Skokloster är
obebodt; tomma stå dess salar, gångar och rum
prydda med urgamla målningar, tapeter och
husgeråd. Huru hemskt nedblicka från dess väggar
bilderna af längesedan aflidne, historiskt
betydande personer. Här och der finnas till och med
deras reliquier; icke sällan, byte ur trettioåra
kriget, som bragte svenskarna så mycken ära,
Tyskland så rysliga härjningar, men dock ur
förstörelsen ett nytt lif. Jag måste åtnöja mig att skåda
allt detta med inbillningen efter de berättelser, som
några förekommande medresande gjorde mig om
Skoklosters dystra korridorer och salar. Men i
norden äro samlingar af detta slag, som dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
