- Project Runeberg -  Anteckningar under en resa genom Sverige och Dannemark sommaren 1839, jemte några bilagor /
101

(1840) [MARC] Author: Friedrich Karl von Strombeck, Karl XIV Johan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hör man ett stormande, brusande och dån, likasom
af en ännu aflägsen åska; detta buller
förvandlar sig i ett dunder, jag skulle nästan vilja säga
vrålande, och straxt derefter, då man kommer
något närmare, skådar man ner i en af höga
klippor alldeles instängd dal. Uti skum upplöst,
uppfyller Götha elf, vid sitt nedstörtande,
hela djupet; den är hopträngd till en bredd af
ungefär hundradefemtio fot, och midt uti af en
klippa delad i tvenne armar. Denna katarakt bär
efter klippan namnet Toppö, och är den
betydligaste bland dem alla. Man inser lätt, att
klippön just är den punkt, hvarifrån man lättast
öfverskådar och beundrar det hela, och är derföre
belåten att en bro leder dit. Denna bro, som är
byggd på ett smakfull sätt och, om jag icke
misstager mig, af jernstänger, bildar en besynnerlig
kontrast mot de jättelika omgifningarne och den
fasansfulla, af skummande vågor genomströmmade
afgrund, hvaröfver den förer. Hänförd af
denna anblick, stannade hela sällskapet, bestående af
minst tjugu personer, män och fruntimmer, på
bron, likasom de stått på klippan, då mannen
som vid ingången till bron öppnat porten och
mottagit de skillingar, der skulle betalas, förskräckt
uppmanade oss att gå vidare, emedan den svaga,
liksom sväfvande bron icke var beräknad att
bära en sådan tyngd och vi lupo fara att störta ner
i afgrunden. Straxt derpå stod hela sällskapet på
klippön, och bron var tom. Men hvilken anblick
från alla sidor! Af tiden svärtade och på andra
ställen deremot blekta, med sparsamma granar
bevuxna granitklippor, hvilka kanske hade ett par

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:08:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skfant/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free