Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - BILAGOR. Om Konung CARL JOHANS af Sverige och Norrige verksamhet åren 1813 och 1814 i hänseende till Sverige och Tyskland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bibehöll sina naturliga gränsor *), att det förblef oantastadt
och mäktigt, men icke Europas gissel, för att
tillfredsställe sin herrskares gränslösa äregirighet.
Dessa voro grunderna till den politik, som då ledde
Sverige. Troget sina förbindelser, lät det sin uppställda
armé inrycka i Pommern, och Kronprinsen mottog
befälet deröfver. Han landsteg den 16 Maj 1813 på Rügen.
Hans belägenhet var kritisk; jag vill söka att framställa den.
Till stödjepunkt hade svenska arméen endast en plats,
nemligen Stralsund, hvars fästningsverk voro alldeles
raserade af fienden, och som derföre icke förmådde skydda
ens mot ett enda anfall. I händelse af en olycka var
svenska arméen här således i fara att kastas tillbaka i hafvet.
Till höger var den blottställd för tvenne större fästningar
(Hamburg och Magdeburg), hvarifrån fienden kunde rycka
ut med en ganska betydlig styrka, och vid framträngandet
afskära dess operationsplan. Arméens venstra sida fann
i Cüstrin och Stettin vid Oder samma hinder. Längre fram
voro Weichselplatserna likaledes besatta af fienden,
hvilken, då den disponerade dessa floder, gjorde hvarje
operation åt denna sidan svår, om icke nästan omöjlig.
Svenska arméens mot Tysklands center vända front hade en
fruktansvärd fiendtlig makt midtemot sig, en makt, som
genom tvenne segrar, vid Bautzen och Lützen, åter fattat
initiativet och drifvit sina motståndare tillbaka ända in i
Schlesien, under det den, stödjande platserna vid öfra
Elben, Königstein, Dresden, Torgau och Wittenberg,
bibehöll en operationslinia närmare sina hjelpkällor, än de
allierade, hvars tillförsel ur det inre af Ryssland, måste
passera af kriget alldeles förödda länder.
På detta sätt var Kronprinsen likasom innesluten af
Elbens och Oderns fästningar, af hafvet och Napoleons
härar. Det vådliga i hans belägenhet ökades ännu mera
genom Danmarks hotelser, hvilket, då det förenade sin
[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
