Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 KRISTENDOMENS INFÖRANDE I NORDEN,.
För att gifva åt allt detta en ännu ytterligare stadfästelse,
sände kejsaren Ansgarius till Rom. Påfven GREGORIUS IV
konfirmerade Ansgarii invigning, beklädde honom med det
erkebiskopliga pallium och utnämnde honom derjemte till den
apostoliska stolens legat hos danskar och svenskar, hvilken
senare värdighet han dock delade med den förutnämnde
erkebiskopen Ebbo af Rheims.
Ansgarius hade sålunda blifvit erkebiskop 1i ett stift, som
till vidd och omfattning var det största i den europeiska
kristenheten. Men det var snarare ett missionsfält, der en
kyrka skulle grundas, än en inom sig fast organiserad grupp
af redan ordnade församlingar. Det nya stiftet kräfde derföre
mycket arbete och mycken omsorg af sin öfverherde. Att
Ansgarius icke undandrog sig någotdera, hafva vi all
anledning att antaga.
Till upprätthållande och förökande af den unga
församlingen i Birka utsåg Ansgarius efter samråd med Ebbo
dennes frände GAUTBERT att vara biskop derstädes, ett val som
äfven af kejsaren godkändes. Denne Sveriges förste biskop,
som vid invigningen till sitt nya embete erhöll det
apostoliska namnet SIMON, ankom till Birka omkring 837 och blef
der både af konung och folk väl emottagen. Han byggde
en kyrka och predikade med framgång, så att de kristnes
antal dagligen växte. Men snart blef hans verksamhet störd.
Vid ett upplopp af hedningarne dödades Gautberts frände
och medarbetare NITHARD, som sålunda blef den förste
kristne martyr i Sverige. Gautbert och hans öfrige
följeslagare jagades ur landet. Af hvad anledning detta skedde,
känner man ej. Dock torde man icke misstaga sig, om man
söker orsaken dels i hedningarnes kärlek till sin gamla tro,
dels i ett mindre visligt förfarande af de kristna lärarne. Så
mycket är säkert, att förföljelsen icke skedde på kunglig
befallning, utan blott genom en sammangaddning bland folket.
Samtidigt med denna motgång inom Sverige träffades
Ansgarius sjelf af ett hårdt olycksslag. Hamburg blef
oförmodadt anfallet af nordiska vikingar. Staden kunde icke
försvara sig, utan föll snart i barbarernas våld. Såväl kyrka
som kloster — bådadera ett verk af Ansgarius — förstördes
af lågorna. Likaså en dyrbar, af kejsar Ludvig förärad
bok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
