Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 KRISTENDOMENS OCH HEDENDOMENS STRID.
af Upsala tempel. De förestälde sig, att när detsamma var
nedbrutet eller uppbrändt, hela folkets omvändelse skulle
följa derpå, och för ett så heligt ändamål ville de gerna
underkasta sig alla förföljelser. Konung Stenkil hade för egen
del väl intet häremot; men då han förnam, att folket, som
fått kännedom om förslaget, knotade deröfver, så afstyrde han
visligen detsamma med den föreställning, att dess utförande
skulle bringa konungen och biskoparne i förderf och blott
skada kristendomen.
Emellertid vågade Adalvard icke längre stanna qvar i
Sigtuna, emedan han ådragit sig hat genom sitt tilltänkta
dåd mot Upsala afgudatempel. Han flydde till Göta land,
hvarest han i sällskap med Egino, såsom det synes utan
hinder, nedslog Frejs och öfriga hednagudars bilder. Omsider
skall Adalvard hafva lemnat Sverige och begifvit sig till
Bremen, der han slutade sina dagar.
§ 13. Strid mellan hedningar och kristna.
Konung Stenkil, som genom iakttagande af klok
fördragsamhet mot hedningarne förstod att ostörd bibehålla sig på
thronen, dog 1066 och begrofs, enligt sägen, 1 Levene I
Vestergötland. Med hans död upphörde den långvariga fred,
riket njutit genom de föregående konungarnes kloka,
varsamma styrelse, och ett stort borgerligt krig utbrast.
Adam af Bremen berättar nämligen, att efter Stenkils
död två konungar med namnet ERIK täflat om riket, och
att i kriget dem emellan alla de förnämste bland svenskarne
fallit såväl som konungarne sjelfve. Då sålunda all
konungslig slägt föröddes, hade både rikets tillstånd blifvit
förändradt och kristendomen så oroad, att inga biskopar vågade
sig till Sverige af fruktan för förföljelsen. Endast biskopen
1 Skara vårdade sig om göternas församlingar, och en
höfding, vid namn GNIF, tog sig an kristendomens sak bland
svearne.
Af dessa underrättelser kan man med all sannolikhet
draga den slutsats, dels att det ifrågavarande kriget blifvit
fördt emellan hedningar och kristna, eftersom kristendomen
säges ha mycket lidit, dels att striden gälde stenkilska ättens
störtande, ty en annan samtida underrättelse säger oss, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
