Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 HIERARKIENS TILLVÄXT ETOC.
Sverker att taga ofvan antydda vigtiga steg till hierarkiens
befästande inom sitt rike.
Fem år efter nyssnämnda kungabrefs utfärdande skedde
dråpet vid Eljarås 1i Vestergötland (1205), der Knut
Erikssons alla söner blefvo dödade med undantag af en enda, vid
namn ERIK, som lyckligt undkom till Norge. Huruvida detta
dåd skett i följd af upproriska stämplingar från Knutsönernas
sida eller på grund af Sverkers åstundan att genom deras
undanrödjande befästa sitt konungadöme och bevara det åt
sin son, kan icke med säkerhet afgöras. Men visst är, att
sedan Sverker fört en fridsam tioårig regering med godt
vittnesbörd, dråpet vid Eljarås på en gång vände folkets
kärlek ifrån honom och i synnerhet hos svearne väckte ett
bittert hat.
Den undkomne Erik vände tillbaka från Norge, svearne
reste sig till hans förmån, och Sverker måste påkalla hjelp
från Danmark. En väldig här till häst och fot sändes
derifrån och med denna krigsmagt tågade Sverker till
Vestergötland, hvarest vid Lenxa den 31 Januari 1208 ett fältslag stod,
i hvilket Erik och svearne segrade. Sverker flydde till
Danmark, kom efter två år tillbaka med ny hjelp och bröt ännu
en gång in i Vestergötland. Vid Gestilren, nära invid samma
valplats, der han så olyckligt kämpade två år förut, drabbade
härarne åter tillhopa den 18 Juli 1210, med lika olycklig
utgång för den danska hären och med ännu olyckligare för
konung Sverker sjelf, som i stridstumultet fann sin död. Den
fallne konungens jordiska lemningar fördes till Alvastra att
der nedläggas 1i hans fäders grift.
Gerom dessa segrar satt ERIK KNUTSSON nu tryggad i
konungadömet. För att befästa sitt anseende och gifva den
så ofta vacklande thronen en fastare grundval än den blott
menskliga, tog Erik sin tillflykt till kyrkan, lät af henne
inviga sig i sitt konungakall och blef sålunda den förste £rönte
konung i Sverige. För öfrigt känna vi om denne Erik, att
han utfärdade skydds- och gåfvobref för åtskilliga kloster
samt gaf åtminstone ett af dem rättighet att af sina
underlydande uppbära konungens andel i sakören. Häraf vill synas,
att han i likhet med sina företrädare varit nitisk om kyrkan
och bevågen mot de andlige. Det berättas, att Erik styrde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
