Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 HIERARKIENS TILLVÄXT ETC.
betydande munkordnar, som snart började utbreda sig äfven
t vårt fädernesland.
§ 34. LSiggareordnarne.
Det är bekant, huruledes den helige FRANCISKUS från
Assisz uti Italien år 1208 stiftade en orden, hvars medlemmar
strängare än andra munkar skulle efterlikna Jesu och hans
apostlars fattigdom och sjelfförsakelse. Samtidigt stiftade
spanjoren DOMINIKUS år 1215 en likartad munkorden, som
snart fick icke mindre betydenhet och inflytande. Påfven
HONORIUS III stadfäste dominikanerorden 1216 och
franciskanerorden 1223. Den förstnämnda ordens medlemmar
kallades efter sin drägt svartebröder och af sin verksamhet
predikarebroder. Franciskanerna åter hette dels gråbröder med
anledning af sin drägt, dels mzznoriter tillfölje af sin
ödmjukhet. Gemensamt kallades begge ordnarne tiggareordnar
(fratres mendicantes), emedan de icke fingo ega några fastigheter,
som gåfve dem det erforderliga uppehället, utan skulle vinna
detta genom de frommes almosor.
Man finner således, att de ville göra allvar af
fattigdomslöftet, Detta var visserligen ett löfte, som ålåg alla
munkar. Men förut tyddes det så, att väl ingen munk fick
ega någon privat egendom, hvaremot klostret kunde ega
huru stor rikedom som helst. Följden hade blifvit, att alla
dittills stiftade munkordnar genom gåfvor och testamenten
kommit till betydliga egodelar och jordbesittningar, hvilkas
afkastning de genom eget arbete ännu mera förökade.
I motsats härtill företogo sig franciskaner och
dominikaner att förverkliga idealet af ett lif i fattigdom icke blott
beträffande den enskilde munken, utan äfven med afseende
på kloster- och ordenssamfundet. Äfven samfundet, d. v. s.
klostret och bela orden, skulle afstå från all
egendomsbesittning, hvarigenom rikedomen, denna klostertuktens farlige
fiende, skulle utestängas, och munkarne 1i ordets fulla mening
blifva fattige tiggare. Man förestälde sig, att de sålunda
skulle lära sig 1 ödmjukhet och försakelse lefva ett lif, som
uteslutande egnades åt kärlekens gerningar och
tjenstebevisning mot medmenniskor. Men förverkligandet af detta
medeltidens fromhetsideal ville aldrig rätt lyckas. Det dröjde icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
