Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S r
:
i
i
;
BISKOPS TILLSÄTTNING. 53
ligen, att investituren med ring och staf här tillerkännes
konungen alldeles i strid med de grundsatser, som i den öfriga
vesterländska kristenheten gjort sig gällande allt sedan
GREGORHI VII:s dagar. Vidare och för det andra uttalar sig i
det nämnda lagstadgandet alldeles samma fordran, som
ursprungligen i kristna kyrkan var gängse, nämligen att biskop
skulle väljas af »alla i landskapet boende», d. ä. af folket och
presterskapet gemensamt.
Det är bekant, huru i den öfriga katholska kristenheten
folkets och det lägre klereciets rätt att deltaga i biskopsvalet
tid efter annan allt mer och mer inskränktes, till dess
omsider INNOCENTIUS III lät föreskrifva på det 4:de lateranska
mötet (1215), att blott domkapitlet skulle välja biskop, hvadan
således icke längre hvarken något suffragium cleri minoris
eller någon consensns populi eligentis behöfde vid valet
inhemtas. Icke desto mindre har, såvidt af urkunderna kan
skönjas, inom vårt fädernesland förhållandet med
biskopsvalen ända till medlet af 13:de seklet varit sådant, som det
i vestgötalagen föreskrifves. Folket och presterna valde,
men valet måste stadfästas af konungen, vid särskilda fall
äfven af den romerska stolen, innan vigning fick ske.
Längre än till stadfästelserätten sträckte sig konungens
magt icke efter lagen. Men klagomål kommo till romerska
stolen, att vid ledigheter af biskopsstolar konungen och de
mägtige 1 landet togo hand om kyrkans gods, underlade sig
hennes inkomster och af egen macgt tillsatte biskopar.
Sådant kunde naturligtvis ej lemnas oanmärkt: det tadlades
skarpt i åtskilliga påfvebref. Innocentius III går så långt, att
han påstår, det ingenstädes i verlden en kyrka funnes, som
»propter insolentiam populi» låge under ett sådant träldomsok
som den svenska. Hvad påfven i synnerhet fann otillbörligt,
var tvifvelsutan den länge i svenskarnes land herskande seden,
att biskopar icke, såsom kyrkans lag stadgade, valdes
uteslutande af kyrkan sjelf genom hennes prester, utan tillsattes
genom konnngens och de stores magt under en stormande
pöbels skri. Det oaktadt bibehöll sig intill vårt tidehvarfs
slut den häfdvunna ordningen, att biskop tillsattes, såsom det
ofta heter i urkunderna, »cleri electione, regis consensu ac
populi petitione».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
