Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKENINGE MÖTE. 99
§ 51. Skeninge möte.
Vär föregående framställning har tillräckligt ådagalagt,
huru den hierarkiska ordningen under ifrågavarande tidskifte
vunnit alltmera insteg i Sverige. Dock saknades här ännu
åtskilligt, som syntes vara nödigt till hierarkiens befästande
och till ävägabringande af den svenska kyrkans likformighet
med den öfriga vesterländska kristenheten.
Så t. ex. fortforo presterna i Sverige att ingå äktenskap
och afla barn, som egde lagligt anspråk på arf, oaktadt ett
sådant förhållande genom celibatslagens stränga
genomförande längesedan var förvisadt ur den öfriga romerska
kyrkan. Anmärkas bör, att i detta hänseende hade vårt lands
prester nyligen haft ett högt föredöme i den man, som ända
till 1164 i 27 år varit deras främste ledare. Det berättas
nämligen, att erkebiskop Eskil i Lund varit gift och
efterlemnat en dotter.
Hos oss fortfor äfven, såsom vi sett i det föregående,
säväl socknepresters som biskopars tillsättning att vara mera
beroende af lekmännens val, än som enligt den tidens
hierarkiska grundsatser ansågs förenligt med kyrkans s. k. frihet
eller oberoende af statsmagten och lekmannaståndet.
Ändtligen var, såsom ock i det föregående blifvit antydt,
testamentsfriheten i afseende på fastigheters öfverlåtelse åt
kyrkan mera inskränkt af Sveriges arfslagar, än annorstädes var
fallet.. Dessa och åtskilliga andra omständigheter gjorde ett
ännu fastare tillknytande af det hierarkiska bandet i Sverige
särdeles önskvärdt i påfvens ögon.
På romerska stolen satt vid medlet af 13:de seklet
INNOCENTIUS IV, en man, som i Gregorii VII:s anda med all
magt arbetade på upprätthållande af sin och kyrkans sak.
Äfven till norden vände han sina blickar och var länge
betänkt på att dit till kyrkoväsendets ordnande sända en
påflig legat, likasom han affärdat flere sådana till andra länder.
Hans föresats vann mognad, när han från Norge fick
emottaga sändebud, som å den norske konungen HÅKANS och
biskoparnes vägnar begärde, att påfven måtte skicka en af
sina kardinaler, som kunde verkställa konungens kröning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
