Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I1O KYRKAN UNDER FOLKUNGATIDEN.
måttstock med öfriga innehafvare af landets jord. Dessutom
förbehöll han konungen de honom efter lag tillkommande
böterna för konungs domsbrott, för edsöresbrott, för mord
och tjufnad, oaktadt först konung Johan den fromme och
sedan Magnus Ladulås tillagt kyrkans biskopar rättigheten att
uppbära dessa sakören, för så vidt de voro ådömda för brott,
begångna af kyrkans personer eller på kyrkans och de
andhges grund och mark.
Enär krigsfärderna till Finland utan tvifvel förorsakade
behof af många utomordentliga gärder, var det naturligt, att
kyrkans män skulle med missnöje anse Torkel Knutssons
stränga tillämpande af ofvannämnda grundsatser, men tili
något egentligt motstånd fördristade de sig icke, så länge
han med full myndighet som riksföreståndare förde
riksstyrelsen.
Landets tillstånd var blomstrande, så länge Torkel
Knutsson handhade regeringsbestyren. Men år 1303, då marsken
nedlade förmynderskapet, och Birger sjelf skulle tillträda
regeringen af sitt rike samt hans båda bröder ERIK och
WaALDEMAR sina hertigdömen, mörknade genast framtidsutsigterna.
Åtminstone berättas det, att konungens bröder genast
»begynte ihågkomma, huru deras fader såsom hertig hade
afsatt sin broder Waldemar, och att de höllo råd med andra
deromo.
Konungen utbad sig Torkel Knutssons fortfarande biträde
vid riksstyrelsen, hvaremot hertigarne satte AMBJÖRN
SIXTENSSON SPARRE 1i spetsen för sina angelägenheter. De store
delade sig 1i partier på båda sidor. I synnerhet voro de
andlige af lätt begripliga skäl missnöjde öfver marskens
fortfarande inflytande på regeringsärenderna, och det kom nu till
uppenbar osämja emellan dem och regeringen. Det heter
nämligen, att rikets stormän lade utskylder och våld på hela
klerkeriet, och konung Birger säges hafva försökt på
marskens anstiftan att göra erkebiskopen och Sveriges öfriga
biskopar till sina fångar.
Så stodo sakerna, när konungen och hans bröder år 1304
sammanträffade hos marsken på dennes herresäte Aranäs
nära Kinnekulle. Hvad der föregått, känna vi icke noga.
Men säkert är, att det ömsesidiga misstroendet här fick ny
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
