Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ps
lsss g sR
E
BISKOPARNES FÖRHÅLLANDE TILL UNIONEN. 139
af kyrko- och kloster-godsen samt förbehöll kronan åtskilliga
sakören, som förut varit kyrkan tillslagna.
Men vida längre gingo konungarne Magnus Eriksson och
Albrekt. Den förstnämnde icke blott beskattade drygt
kyrkans egendom, utan satte sig äfven i besittning af åtskilliga
för den påfliga kurians räkning 1i Sverige uppburna
penningesummor. Då påfven fordrade återbetalning och denna ej,
oaktadt flere påminnelser, skedde, hotade han till och med
konungen med bannlysning och interdikt, utan att dock dessa
kyrkostraff synas hafva gått i verkställighet.
Ännu sämre blef det under Albrekts regering, då gärder
utan återhåll pålades kyrkan, och konungen tillät sina fogdar
att nära nog fritt plundra kyrkans och de andliges gods.
Det oaktadt synas kyrkans män icke hafva tagit någon
verksam del i den strid, hvarigenom Albrekt störtades från
thronen, och kronan öfverflyttades på drottning Margaretas hufvud.
6. Den svenska kyrkan under unionstidehvarfyet.
(1389—1520.)
§ 70. Biskoparnes förhållande till unionen.
I konung Albrekts fördrifvande och drottning
MARGARETAS upphöjelse på Sveriges thron hade, såsom nyss antyddes,
kyrkan eller hennes representanter biskoparne icke tagit någon
del: denna regementsförändring åvägabragtes genom
verldsliga stormän. Sedan drottningen blifvit konungen öfvermägtig,
synes det allra bästa förstånd hafva egt rum mellan henne
och de svenska prelaterna. Hvarken emot valet af
Margaretas systerdotters son, hertig ERIK AF POMMERN, till hennes
thronföljare äfven i Sverige ej heller emot den år 1397
afslutade s. k. Kalmarunionen, hvarigenom de tre skandinaviska
rikena för all framtid skulle förbindas under en spira,
förspörjes någon opposition från kyrkans män. Ehuru
drottningen å sin sida visserligen ej inrymde åt de andlige något
stort välde, var hon dock ingen fiende till dem, utan
gynnade dem snarare, för att i dem ega ett stöd emot adeln.
Äfven sedan Erik af Pommern efter Margaretas död 1412
ensam fått regeringen om händer, fortfor några decennier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
