Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STEN STURE OCH JAKOB ULFSSON. 143
§ 72. Sten Sture och Fakob Ulfsson.
Efter Karl Knutsson fick ej Sverige någon konung, utan
en riksföreståndare. Karl hade vid sin död åt sin systerson
STEN STURE, den äldre kallad, uppdragit riksstyrelsen. Den
nye erkebiskopen JAKOB ULFSSON förklarade sig äfven för
honom, och så blef han på en riksdag i Arboga den 1:ste
Maj 1471 vald till riksföreståndare förnämligast genom
borgare och bönder, men äfven med de fleste rådsherrarnes
bifall. Konung Kristian kom visserligen till Sverige med en
stor krigareskara och lägrade sig framför Stockholm. Men
här blef han på Brunkeberg den 10:de Okt. 1471 så i grund
slagen af Sten Sture och bondehären, att han aldrig mer
vågade angripa Sverige.
En period af fredligt lugn inträdde nu, hvarunder riket
njöt större lycka och välstånd än på långliga tider förut.
Herrarne, som voro missnöjde med Sten Sture, emedan han
gaf bönderna så stort inflytande på rikets angelägenheter,
började dock åter igen längta efter unionens fortsättning, för
att under en främmande och ofta frånvarande konung få vara
så sjelfsvåldige som möjligt. Två år efter konung Kristians
död lyckades derföre hans son HANS eller JOHAN att genom
Kalmar recess, som afslöts 1483, blifva antagen till konung
i Sverige och få unionen förnyad. Men icke destomindre
förmådde Sten Sture i många år förhindra verkställigheten af
denna recess och sjelf bibehålla styrelsen.
Förhållandet emellan riksföreståndaren och kyrkans män
var någorlunda godt ända till 1494, då åtskilliga anledningar
till söndring uppkommo. Främsta synbara orsaken till splitet
var den, att Sten Sture, ehuru utan giltiga skäl, under
fälttäget mot Ryssland påstods hafva varit ifrigare att
återkomma till Sverige, för att motarbeta den danske konungens
stämplingar, än att »afvärja de omilde ryssar».
Till följd häraf bildade sig ett motparti med
erkebiskopen till hufvudman, hvilket parti omsider inkallade den
danske konungen 1497. Sten Sture blef slagen och mäåste vika.
Hans blef verklig konung i Sverige och mottog hyllning af
erkebiskop, biskopar och andra stormän. Men hans välde
varade ej länge. Sten Sture försonade sig med erkebiskopen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
