Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170 KYRKAN UNDER UNIONSTIDEHVARFVET.
ett annat, skall dock ingen kunna neka, att Jakob Ulfsson
var en af sin samtids främste män.
Om Jakobs efterträdare GUSTAF TROLLE är redan nog
taladt. Denne deltagare i Kristian tyranns blodsdåd har
derigenom gjort sitt namn bränmärkt för alla tider. Sitt
nesliga lif slutade han i landsflykt 1535.
§ 83. Suffraganstiftens biskopar.
Vända vi oss först till Linköpings stift, så finna vi der
särdeles mot slutet af unionstiden flere märkelige män bland
dess biskopar.
NILS KRÖNIG, som innehade biskopsstolen från 1440 till
1458, synes hafva varit en ansedd man, som visade Karl
Knutsson mycken tillgifvenhet och troget medverkade till
Östergötlands försvar mot konung Kristian. Vida mer
bekant är hans efterträdare KETTIL KARLSSON WASE (1458—
65). Han var dock helt och hållet en politisk notabilitet,
om hvilken tillräckligt är taladt i det föregående.
Deremot blef Kettils efterträdare HENRICUS TIDEMANNI
en kyrkans man, som gjorde sig högt berömd för sin nitiska
omvårdnad om stiftet och biskopsstolen. Väl synes han ock
hafva tagit del i sin tids borgerliga angelägenheter och varit
en verksam medlem af rikets råd. Men ännu mer verksam
var han inom sitt egentliga embetsområde. Han höll sträng
tukt bland sina prester, visiterade flitigt, våärdade sig mycket
om Vadstena kloster och lät der ombygga den gård, som var
afsedd till bostad åt Linköpings biskopar vid deras
inspektionsbesök, och hvaraf ännu står qvar ett litet’stenhus, kalladt
»biskopshuset». För öfrigt verkade Henrik oförtrutet för
domkyrkans färdigbyggande. Detta härliga tempel hade
visserligen förut varit så godt som fullbordadt. Men år 1416
vållade åskan en brand, som förstörde nästan hela taket. Biskop
Henrik icke blott päskyndade det förut mycket längsamt
bedrifna restaureringsarbetet, utan använde äfven stor kostnad
på högkorets ombyggnad och utstyrsel. Vid slutet af hans
embetstid synes hela byggnaden hafva varit någorlunda färdig.
Men dermed voro också ej blott alla tillgångar uttömda, utan
domkyrkan hade jemväl blifvit betydligt skuldsatt. Äfven
ätskillig annan byggnadsverksamhet tillskrifves biskop Henrik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
