Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
ses HÄREN OT A pp F vP
KARL IX:S KALVINISTISKA STRÄFVANDEN. 221
sitt nya embete. Han var son till den förut omtalade
kraft
fulle motståndaren till liturgien, biskop Martinus Olai i
Linköping, och skulle sjelf blifva en ännu mer betydande kämpe
mot de kryptokalvinistiska planer, som hotade att undergräfva
den lutherska bekännelsen 1i Sverige.
Att en sådan fara verkligen var för handen, blef mer
och mer uppenbart. Under sin vistelse i Liffland hade hertig
Karl kommit i beröring med en kalvinistisk prest, vid namn
THEODOR MIKRONIUS, hvilken antagen till hofpredikant följde
honom hem och började här 1i landet offentligen predika den
kalvinska läran. Den nye erkebiskopen och de öfriga vid
riksdagen i Stockholm 1602 närvarande biskoparne förekallade
derföre Mikronius till ett förhör, hvars resultat blef, att han
förbjöds här i riket utöfva prestembetet, och riksens ständer
afläto en skrifvelse till Karl med anhållan, att Mikronius
såsom kalvinist måtte förvisas ur riket.
Läångt ifrån att fästa något afseende vid denna begäran,
uppflammade Karl i vrede öfver dess djerfhet, uttalade
en mängd beskyllningar emot presterskapet och genomdref
hos stränderna ett beslut om revision af handboken och
kyrkoordningen, tydligen i syfte att insmuggla kalviniserande
ordasätt i kyrkans liturgi. Sjelf i förening med Mikronius
utarbetade Karl en handbok för sin hofförsamling och utgaf
den 1602, troligen 1 afsigt att hon skulle komma att tjena
såäsom mönster för den liturgi, som till allmänt bruk skulle
framläggas. Ehuru med stor försigtighet författad, ådrog sig
dock hertigens kyrkohandbok den anmärkning af
erkebiskopen, att vissa ställen i henne vore nästan ord för ord lånade
från den i Heidelberg brukade kalvinistiska agendan.
Mähända vågade hertigen icke trotsa presterskapets och
ständernas ömtåliga ifver för luthersk renlärighet. Ty märkeligt
är, att bruket i hofförsamlingen af Karls handbok snart
upphörde, och att Mikronius redan 1602 synes hafva lemnat
landet.
Att hertigen emellertid hyste samma tänkesätt som förut,
skulle snart visa sig. Vid riksdagden 1i Norrköping 1604,
der Karl antog konunganamn, gaf nämligen arfföreningens
uppsättande anledning till den gamla stridens förnyade
utbrott. Ständerna begärde, att affall från Augsburgiska
be
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
