Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226 KYRKAN UNDER SJUTTONDE SEKLET.
dem, som anmälde sig till erhållande af regala gäll, samt
efter konungens bepröfvande utfärda hans konfirmation
antingen för sådana extra sökande eller ock för dem, som efter
församlingens val af biskopen blifvit godkände och föreslagne
till vinnande af dylik befordran. Det skulle ändtligen vaka
öfver renlärigheten och tillse, att inga kätterier spriddes i
landet.
Detta konungens förslag rönte starkt motstånd af
presterskapet, som vid 1624 års riksdag ifrigt afstyrkte detsamma.
Man fann det nämligen betänkligt, att säte och stämma i
den kyrkliga öfverstyrelsen inrymdes åt verldsliga ledamöter,
emedan det då lätteligen kunde hända, att »politiska personer
blefve Guds församlings högste regenter och domare tvärt
emot Guds ordning och församlingens gamla bruk».
Gustaf Adolf, som å sin sida fruktade ett hierarkiskt
biskopsvälde, som kunde lägga »fundamenta papatus»,
framstälde då 1625 ett nytt förslag, der han visserligen minskade
det af presterna så mycket fruktade lekmannainflytandet, men
äfven fullständigt uteslöt biskoparnes deltagande i den
kyrkliga öfverstyrelsen. Han förklarade nämligen, att då han
funne det betänkligt att till consistorium generale
sammankalla de af stiftsgöromålen upptagna, ofta ålderstigna och
till en del aflägset boende biskoparne och superintendenterna,
så ville han till dess ledamöter förordna tretton andra
prestmän, som bodde nära hufvudstaden och alltid kunde vara
till hands, hvarjemte några politiska personer i egenskap af
konungens kommissarier skulle deltaga i öfverläggningarne
dock utan rösträtt.
Men presterskapet svarade, att som konsistorium skulle
hafva tillsyn och domsrätt öfver biskoparne, så syntes detta
icke lämpligen kunna ske af dem, »som på embetets vägnar
och eljest efter Guds församlings bruk och kyrkoordning
alltid hafva varit biskoparnes jurisdiktion undergifne». Man
begärde derföre, att konungen hellre ville blifva vid sitt
första förslag att i konsistorium inkalla tre eller fyra af de
närmast boende biskoparne samt med andra prestmän fylla de
öfriga platserna.
Emellertid var det uppenbart, att konungen numera blifvit
rädd för biskoparnes sjelfrådighet och ej skulle kunna förmås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
