Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRESTERSKAPETS AFLÖNING OCH PRIVILEGIER. 253
det, »borde de prester, som antingen, förr än de öfvergifvit
skolan, eller straxt efter gifvit sig 1i äktenskap, icke förundra
sig, om de, som på någon tid hafva lefvat tukteligen i
presteståndet, blefve före dem framdragne, ändock de icke så länge
tjent hade».
§ 119. Presterskapets aflöning och privilegier.
Presternas förnämsta inkomster utgjordes af sädestionde,
som alltid räknades på åkern, qvicktionde, likstol, påsköre
o. s. v. Allt detta utgick mera enligt gammal häfd än efter
bestämd lag, till dess Karl XI den 8:de Febr. 1681 utfärdade
en utförlig stadga rörande presterskapets löneinkomster, der
allt bestämdes i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de
anordningar, som förut voro gällande.
Kyrkoordningen af 1571 vet ej af några nådår för
prestenkor, men bland de artiklar, som 1586 i Örebro stadgades
för hertig Karls furstendöme, förekommer ock den, att
presthustru må sitta vid gället ett år efter mannens död, med
vilkor att tjensten under tiden af vikarie uppehölles. Denna
anordning vann sedan häfd och tillämpades 1i alla stift.
hvarjemte Karl XI:s förmyndareregering började med att någon
gång bevilja ytterligare ett s. k. extra nådår.
Jemte kyrkoherden funnos i stora församlingar s. k.
£apellaner, hvilka ursprungligen motsvarade, hvad vi nu kalla
adjunkter. De aflönades ock till en början hufvudsakligen
af, kyrkoherden, men erhöllo snart äfven »någon fördel af
allmogen 1i socknenm». Deras lönevilkor synas hafva varit
ytterst knappa, så att hertig Karl genom en förordning af
den 2:dre April 1596 anslog den klockareränta, som af
församlingen utgick, till kapellanens underhåll, mot skyldighet
för den sistnämnde att besörja klockarens åligganden.
Allmänt genomförd synes dock icke denna anordning
hafva blifvit, ty år 1660 förklarade regeringen, att »kapellaner
och klockare borde vara åtskilde». Nyss omförmälda bidrag
af allmogen i socknen till kapellanens underhåll, var länge
frivilligt, ehuru det småningom vann häfd. Men omsider
blef det i lag påbjudet. Genom den förutnämnda kegl.
stadgan af den 8:de Febr. 1681 förordnade nämligen Karl XI,
att der inom en socken en eller flere kapellaner voro
an
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
