Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VECKOPREDIKNINGAR, ARLIGA HÖGTIDER ETC. 269
gångdagarne, hvilka inföllo på Måndagen och Tisdagen efter
bönesöndagen. Namnet gångdagar härleder sig derifrån, att
under den katholska tiden folket på dagarne närmast före
Kristi himmelsfärds dag brukade gå omkring på sina åkrar
och ängar under uppläsande af litanior, för att sålunda afböja
missväxt och andra landsplågor. Etfter reformationen
bibehöll man bruket att på de nämnda två s. k. gångdagarne
hålla allmänneliga bönestunder med eller utan predikan
angående bönens kraft, nytta och nödvändighet, hvadan dessa
dagar utgjorde ett slags komplement till bönesöndagens
gudstjenst.
Utom de nu omförmälda högtiderna firades jemväl s. k.
Tacksägelse-, Faste-, Bot- och Bönedagar. Sådana
utomordentliga högtider brukades redan i den katholska tiden. På
evangeliskt sätt inrättades de allra först af Gustaf I, som år
1544, då landet hemsöktes af oväder, regn och andra
landsplågor, till deras afvändande lät påbjuda bönedagars firande
under en hel veckas tid samt tillika förordnade, att ett
dylikt bönedagsfirande äfven för framtiden skulle ske hvart år
fyra dagar efter hvarandra på den tid, som kunde finnas
beqvämligast.
Konung Gustaf Adolf utfärdade 1612 ett påbud om
högtidligt firande af tre stora bönedagar, men icke efter
hvarandra i en och samma vecka, utan om Fredagarne i tre på
hvarandra följande veckor under försommaren. Man finner
ock, att denne konung sedermera årligen utfärdat ett s. k.
bönedagsplakat, som påbjöd firande af tre stora bönedagar,
hvardera på en Fredag vid olika årstider. Karl XI ökade
ar 1675 dessa bönedagars antal till fyra, och sedermera firades
arligen vid olika tider på dertill af öfverheten bestämda
Fredagar fyra allmänna bot- och bönedagar.
Den gudstjenst, som på Söndagar och andra helgdagar
firades, voro alla pligtige att bevista. HKonung Gustaf I
straffade med böter dem, som utan giltigt förfall voro borta
från kyrkan. Kyrkoordningen af 1571 stadgade uteslutelse
från Herrans nattvard och uppenbar kyrkoplikt såsom straff
för försumlighet i gudstjenstens bevistande. Samma
stränghet i detta hänseende iakttogs hela den följande tiden, och
Karl XI:s stadga om eder och sabbathsbrott af år 1687 hotar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
