Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ECKLESIASTIKA LAGSTIFTNINGSÄTGÄRDER. 315
arbete innehåller den svenska koloniens historia jemte
åtskilliga anteckningar om innevånarnes seder och lefnadssätt.
Karl Magnus Wrangel, som studerat i Vesterås och
Upsala, hade 1757 blifvit theologie doktor i Göttingen och straxt
derpå utnämnd till hofpredikant. Men hans landsman, den
förut omtalade SAMUEL TROILIUS, som efter Henrik Benzelii
död (1758) blifvit Svea rikes erkebiskop, kallade Wrangel
1759 till pastor i Vicacoa och prost öfver de svenska
församlingarne i Amerika. Efter 9 års trägen verksamhet
lemnade han Vicacoa och hemkom till Sverige, hvarpå han
utnämndes först till öfverhofpredikant och sedan till kyrkoherde
i Sala (f 1780). _
Nämnas bör, att denne man gaf första impulsen till
stiftandet af det ännu bestående samfundet Pro fide et
christianismo, hvilket år 1771 inrättades i Stockholm och gjorde
till sin uppgift att, jemte befordrandet af kristlig
folkupplysning genom utgifvande af smärre afhandlingar och
berättelser i andliga ämnen, sörja för rättrogenhetens bevarande och
i synnerhet motarbeta svedenborgianismen.
Under Gustaf III:s tid fann man slutligen, att missionen
i Nya Sverige ej kunde i längden såsom svensk uppehållas.
Också blefvo de tre svenska församlingarne derstädes så
småningom uppslukade af den engelska episkopalkyrkan. Den siste
svenske predikanten i Nya Sverige var NIKOLAUS COLLIN.
Han hade i mer än ett halft sekel haft anställning i Amerika
och dog 1831 vid hög ålder såsom pastor i Vicacoa, älskad
och vördad af både landsmän och främlingar. Efter Collins
frånfälle valde de forna svenska lutherska församlingarne
engelska prester och hafva alltsedan varit förenade med den
engelska episkopalkyrkan.
§ 144. Ecklesiastika lagstiftningsåtgärder.
Under frihetstiden tyckte många, att Karl XI:s kyrkolag
tillerkände för mycken magt åt presterskapet och för liten
ät församlingen, hvarföre man ock redan i
konungaförsäkringarne af 1719 och 1720 inryckte ord om kyrkolagens
blifvande förbättring. Vid riksdagen 1723 väcktes förslag om
nedsättande af en s. k. ecklesiastikdeputation till att öfverse
och förbättra kyrkolagen samt bringa den i
öfverensstäm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
