Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322 KYRKAN UNDER ADERTONDE SEKLET.
Man återgick sålunda till den gamla ordningen, och
dervid förblef det ända till början af Gustaf III:s regering. Men
då utkom en kgl. förordning af den 4:de Nov. 1772, hvari
föreskrefs, att Kyndelsmesso-, Mikaölis- och Allhelgona-dag
väl skulle bibehållas, men om de infölle på någon söcknedag,
i stället firas på nästföljande söndag. Deremot skulle tredje
och fjerde dagarne i de tre större högtiderna, Mar
besökelses dag, Skärtorsdagen, Apostladagarne och Gångdagarne
varda till firande såsom helg- och predikodagar indragna,
men alla öfriga årliga högtider firas efter förra vanligheten.
Genom denna författning blef sålunda i afseende på
högtidsdagarne den ordning införd, som ännu är gällande, endast
med det undantag, att de fyra bönedagarne firades dels på
fredagar, dels på lördagar, dels åter antingen alla eller några
på söndagar, till dess slutligen 1807 den nu gällande praxis
infördes, eller att alla fyra bönedagarne alltid firas på söndag.
§ 146. Konfirmationen.
Nattvardsbarnens konfirmation var ännu ej i lag stadgad
för den svenska kyrkan. Väl gaf redan biskop OLOF
LAURELIUS i sin handskrifna kyrkoordning följande föreskrift:
»Eho som låter sina barn första gången gå till Herrans
nattvard, skall gifva det först presterna tillkänna, förr än de
komma till skrift och aflösning; och att de må aktas värdige
att gå till Herrans nattvard, ty skola de förhöras
uppenbarligen fram i koret uti sina kristendomsstycken samt med
händers påläggning och bön inympas uti Jesu Kristi kropp och
församling». Det är ock möjligt, att konfirmationen redan
på 1600:talat var i bruk på ett och annat ställe inom vår
kyrka. Men 1686 års kyrkolag nämner ingenting om denna
kulthandling, hvadan densamma efteråt såsom förut icke var
i lag anbefald.
Likväl började man under loppet af det 18:de seklet att
med allt lifligare intresse omfatta frågan om konfirmationens
införande. Redan biskop JESPER SVEDBERG framhöll
önskvärdheten af, att »ock hos oss vedertaget vorde bekräftelsen»
af dopet. Men i synnerhet togs saken med stor ifver om
hand af den nitiske biskopen i Strengnäs JAKOB SERENIUS
(+ 1776). Under sin anställning såsom legationspredikant i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
