Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348 KYRKAN UNDER NITTONDE SEKLET.
inskärpte, hvad som utan tvifvel är kristendomens
grundsanning, eller att vi allena genom tron på Kristus varda
rättfärdige inför Gud.
Onekligen röjer sig här en viss ensidighet i
hyperevangelisk rigtning. Men man får dock icke glömma, att
Rosenius, så djupt han än afskydde all verklära och med ifver
framhöll den fria nåden i Kristo, likväl aldrig gjorde sig
skyldig till någon fullt utpreglad antinomism.
Lika litet var han med om att tillråda någon fullständig
afsöndring från statskyrkan, ehuru han visserligen allt ifrån
barndomen var så invand i konventikelväsendet, att han
betraktade detta i förening med en fri lekmannaverksamhet
såsom det osvikligaste medlet att väcka och underhålla
andligt lif.
Ofta var Rosenius stadd på resor och förkunnade Guds
ord både i norra och södra delarne af Sverige. Men den
hufvudsakliga skådeplatsen för hans verksamhet var och
förblef dock Stockholm, der han dog den 24:de Febr. 1868 vid
nyss fylda 52 år.
83 157. Hoofvianismen, predikosjukan och Ovrsaseparatismen.
Ehuru Norrland är läseriets egentliga hemland, har det
dock numera tidigare eller senare framträdt i alla landsändar,
synnerligast i Vestergötland, Småland och Dalarne.
I förstnämnda landskap erhöll det en egendomlig
rigtning genom JAKOB ÖTTO HOOF, hvilken dog 1839 säsom
komminister i Svenljunga. Hans starka sida var att genom
sträng lagpredikan väcka sofvande samveten. Han skildrade
syndaförderfvet icke blott i sina allmänna grunddrag, utan
visade äfven, huru det inom hvardagslifvet tedde sig i
allehanda oarter, och härigenom lyckades han uträtta ganska
mycket till hämmande af hvarjehanda oskick samt till
befordran af ett ordentligare lefnadssätt. Men han nöjde sig ej
med att beifra gängse oseder af gröfre eller finare slag, utan
han inskärpte äfven ett allvar i klädedrägt och yttre
åtbörder, som hos en del af hans anhängare öfvergick till att
blifva hufvudsak och så småningem alstrade en mer och mer
öfverhandtagande tom formalism.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
