Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Friherrinnan Louise Falkenberg, f. Ekman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fjällvidder hörde, var i norsk ägo. Själva järnvägspasset
liksom stationsområdet lågo på denna egendom, vilken således
kunde sägas hava även en militär betydelse. Ställets
förvärvande åt svenskar blev ett livligt önskemål hos doktor
Westerlund och hans vänner. Under inverkan av trycket
och stämningarna från nämnda kritiska år framlade Cecilia
Bååth-Holmberg under det följande denna angelägenhet i ett
brev till konsul Ekman och nämnde en förslagssumma.
Svaret kom strax telegrafiskt: "Köp Storlien!" Men säljaren
hade ångrat sig och krävde mera. Ett nytt telegram kom:
"Köp för den begärda summan!" Och så skedde även. Hans
beslut framdrevs enligt ett hans brev av tre skäl: han såg i
saken en fosterländsk uppgift; han ville bevara platsen åt
den av honom högt skattade läkaren, doktor Westerlund,
och han ville bereda förslagsställarinnan en glädje[1]).
I det donationsbrev, med vilket Friherrinnan Falkenberg,
vars bild pryder första sidan i vår årsskrift, överlämnade
"Storliens Högfjäll" till Föreningen för skidlöpningens
främjande i Sverige, uttalas, att donationen sker för att på bästa
möjliga sätt tillgodose konsul Ekmans syften och för
framtiden trygga områdets bibehållande för av honom avsedda
ändamål. Högfjällets anläggningar böra i den mån ekonomien
det tillåter utvidgas och förbättras, så att de i möjligaste
mån komma att motsvara de krav, som kunna ställas på en
välordnad luftkurort, och i Storlien skola sådana företag,
som kunna vara värdefulla för folkhälsan, uppmuntras och
stödjas.
Det arv i både andlig och timlig mening som Friherrinnan
Louise Falkenberg mottog av sin fader, har hon säkerligen
förvaltat just på det sätt, han själv skulle önskat. Utrustad
med ett varmt kännande hjärta och en klar blick för tidens
krav har Friherrinnan Falkenberg utövat en välgörenhet,
som söker sin like. Främst har hon därvid tänkt på de sjuka
och fattiga i samhället, men allra mest har hon ömmat för
de unga, för de släktled, som skola taga vid, när de äldre
tröttnat, och som skola föra hennes älskade fosterland
framåt och uppåt till en rangplats bland världens kulturnationer.
Gåvan till Sveriges ungdom av Storliens fjällgård var
förvisso ett väl genomtänkt led i denna välsignelsebringande
och konsekvent genomförda välgörenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
