Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På långfärd i Lapplands högfjäll av THEA AHLBERG.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stora, hårda skavler visade att svåra sydostliga stormar blåst under vintern.
/. W. Sandström, foto.
att det icke skulle vara mycket kvar av vår kära farkost,
men den hade stått emot riktigt bra, endast tältet, som låg
på densamma hade fått några revor.
Följande dag fortsatte vi nerefter Cainhavagge. Svåra
skavler visade, att sydoststormarna även här varit
förhärskande denna vinter. Vi hade ej skidat mera än en timme,
förrän ena skidbrättet körde in i en hård skavle, med
resultat att jag slungades utför backen med avbruten skida. Med
småspik och bleckplåt var den snart reparerad. Sedan
fortsatte vi nerefter dalgången till Cuonojaure, där vi påträffade
en mängd skidspår, förande från Skjomen till Abisko. Från
Cuonojaure sattes kursen mot nordväst uppefter Sälkajokk,
rätt mot Sälkatjåcko med dess praktfulla jöklar. Öster om
detta fjäll kommo vi in i Oallavagge. Denna dalgång var
jämn och lättframkomlig i början, men snart kommo vi till
trånga klyftor och djupa stup, klädda med hal svallis. I
dessa måste pulkorna firas ned med långa tåg. Det var
äkta norsk terräng och det kunde ej hjälpas, att pulkorna
fingo en del skavanker. Norrmännen själva tyckas ofta gå
på skidor över fjällen mellan fjordarna. Vi sågo ofta
sådana spår. Nedanför verkligt branta uppstigningar hade de
tagit av skidorna och spottat en mängd tobak i snön. De
hade nog också svurit åtskilligt. Längre ner i Hundalsälven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
