Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På skidor i Kebnekaisemassivet av KARL SETTERBERG.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och, om förhållandena så tilläte, en bestigning av Sveriges
högsta topp samt sedan förflytta oss till Abisko.
Det var för långt att taga de 8 milen från Kiruna till
Keb-nekaisestugan på en dag, varför första natten skulle
tillbringas i Pirttivuopio, 5 mil från Kiruna. På vägen mellan
Kebnekaisestugan och Abisko hade vi tänkt oss ett
nattkvarter i Svenska turistföreningens lappkåta i Vistesadalen samt
det andra i samma förenings turiststuga vid sydvästra ändan
av Abiskojaure. Gynnsamma omständigheter möjliggjorde
ock hela turens fullföljande enligt plan.
Alla nätter utom den i Vistesakåtan skulle vi sålunda
tillbringa i ombonade rum. Men förläggningen i kåtan måste
i alla fall bli avgörande för utrustningen, om ock tanken
"att e n natt kan man väl alltid klara sig" låg nära till
hands för att minska ryggbelastningen. Sovsäckar kunde
vi i alla händelser ej bära med oss, men vi medförde tre
vindsäckar av ungefärligen den modell, som ägnats en
särskild, entusiastisk artikel i 1928 års "På Skidor", sid. 394.
Och den nymodigheten funno vi oss synnerligen väl utav,
vilket strax skall berättas. Andra utrustningsartiklar, som
kommo väl till pass, voro tåladdar och baschlikar, varjämte
ett par av oss ansågo sig ha mycken glädje av tunna
överdragskläder av vindtyg, såväl blus som byxor.
Frågan om längre eller något kortare skidor vid dylika
fjällturer anser jag huvudsakligen vara en smaksak.
"Sydligare" skidlöpare här i landet begagna ju numera i
allmänhet terrängskidor, medan t. ex. den genuine norrbottningen
alltjämt håller fast vid sina långa och smala löpskidor.
Enligt min mening är det viktigast, att samtliga deltagare i en
tur äro utrustade med likartade skidor, vare sig långa eller
kortare. Färden kan i allmänhet rätt mycket läggas efter
skidans beskaffenhet. Den, som går med löpskidor, väljer
då helst de jämnare vidderna; där kommer terrängskidan
långsammare fram, men dess anhängare kan i stället ofta
med fördel taga genvägar över svårare terräng. Vi
bestämde oss nu för att alla begagna terrängskidor av hickori,
och det hade vi ingen anledning att ångra.
Vad slutligen den viktiga proviantfrågan beträffar, så
blev det nödvändigt att medföra ganska mycket redan från
början. En del kompletteringar kunde dock göras i
Kebnekaisestugan, och därom erhöllo vi noggranna uppgifter från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
