Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På skidor i Kebnekaisemassivet av KARL SETTERBERG.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det gick. Vi voro dock belåtna, att den värsta
turistströmmen redan sinat vid vår ankomst.
Följande dag, den 9 april, överraskade med ett tjockt
snöfall, för resten mycket välkommet. Vi bestämde oss för en
mindre tur och enades om att hedra Tarfalajaure med ett
besök. Rundande Kebnetjåkkos sydöstra sluttningar, svängde
vi nedför branterna till Tarfalajokks dalgång och följde så
vattendraget uppöver. Sedan vi klättrat uppåt några
kilometer, vidgade sig dalen och blev samtidigt mindre brant, så
att förflyttningen kunde ske raskare och återfå karaktären
av skidlöpning. Till höger om oss reste sig nu en väldig,
svart bergvägg, till vänster uppenbarade sig de
grönskimrande, kalla skönheterna "Storglaciären" och
"Isfallsglaci-aren", delvis klädda i vit dräkt, och skilda åt av den resliga,
men smärta och välformade bergjätte, som fått namnet
"Södra Klippberget." Snart voro vi framme vid den
beryktade Tarfalajaure, där branta glaciärer stupa rätt ned i sjön,
medan de förnäma storheterna Kebnepakte, Kaskatjåkko,
Tarfalatjåkko och flera andra stå som stumma åskådare i
bakgrunden. Det täta snöfallet förtog visserligen sikten,
men kom bergjättarna att skymta i en trolsk obestämdhet.
Men nu gjorde sig fjällvinden påmint på allvar.
Endast någon minuts stillastående var tillräckligt, för att man
skulle känna blodet liksom stelna i ådrorna. I en hast fingo
vi fram vindsäckarna och kröpo in två och två. Jag får
medgiva, att jag förut ställt mig en smula skeptisk till det
myckna, som sagts om vindsäckarnas förträfflighet. Men
nu blev jag övertygad! Inne i säckarna mådde vi utmärkt
och kunde i lugn och ro intaga vår lunch, läsa kartan m. m.
Notarien, som nödgades vistas utanför ett slag för att
föreviga scenen, blev genomfrusen. Se bilden, sid 63. Och vid
uppbrottet skakade vi alla av köld de få ögonblick, som
åt-gingo för att ordna packningarna och komma på skidorna.
Men hjälpen kom fort i form av en härlig löpa på flera
kilometer utför Tarfalajokk. Skidlöpningens underbara
tjusningsförmåga gjorde sig återigen gällande!
Den 10 april anslogs till bestigning av Sveriges högsta
topp. Som Kebnekaisebestigningar på senare tider
företagits allt emellanåt och varit föremål för flera uttömmande
beskrivningar i "På skidor", vill jag fatta mig kort. Vår
bestigning, som gjordes den vanliga vägen över Rullevaara,
gynnades av vackert väder och var på intet sätt märkvärdig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
