Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skidtävlingarna vid de Olympiska Vinterspelen i S:t Moritz år 1928 av IVAR HOLMQUIST.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett knä. Då 50-km. tävlingen i fråga om såväl banans
beskaffenhet som föret varit idealisk för Israelsson, betydde
det en stor förlust för våra utsikter, att reserver måste
insättas i st. f. Utterström och Israelsson. Med ordinarie
sammansättning av 50-km. löparna, Utterström, Hedlund,
Israelsson och Gustav Jonsson, borde vår överlägsenhet i den
tävlingen blivit större än den blev. Vi hade dessutom haft
tre man utvilade till 18 km. Härvid tänker jag närmast på
Volger Andersson, som var tränad särskilt för den
distansen.
Backlöparna började genast träningen i Olympiabacken.
Om denna är så mycket skrivet och talat, att det knappast
är nödvändigt att dröja vid den. Den var av väldiga
dimensioner, men enligt allas utsago utmärkt konstruerad.
Höjdskillnaden mellan toppen och planet var omkring 120
m., d. v. s. ungefär dubbelt så mycket som i den nya
Fiskartorpsbacken. Under träningen förekommo en del
kullerbyttor, vilka dock vad oss beträffar dess bättre avlöpte
utan allvarligare skador. Visserligen bröts en del
backskidor, Edman fick ett igensvullet öga och Bertil Carlsson och
Sven Eriksson voro några dagar grundligt mörbultade.
Detta var dock bagateller i jämförelse med vad som hände en
del andra nationer. Sålunda bröt finnen Järvinen ett
lårben, den duktige tysk-böhmaren Willy Dick fick ett knä ur
led, och en norrman, två tjecker och en amerikan skadade
sig mer eller mindre allvarligt. Icke underligt att man drog
en lättnadens suck varje gång, när alla pojkarna efter
backträningen voro lyckligt nere.
Innan tävlingarna började, inträffade en beklaglig
händelse, i det att Edman fick telegram, att hans moder avlidit.
Han beslöt genast att återvända hem, vilket alla förstodo
och gillade. Till stationen följdes han av femton varmt
deltagande kamrater. För den svenska truppen betydde
Edmans hemresa en verklig förlust. Visserligen tycktes han
efter det otäcka s. k. dödshoppet i Östersundsbacken, då han
landade efter en fullkomlig frivolt, hava förlorat något av
sin gamla säkerhet, men denna hade han redan börjat
återvinna i St. Moritz. Särskilt i den kombinerade tävlingen,
där Sven Eriksson nu ensam fick försvara de svenska
färgerna, saknades Edman mycket.
Den centrala punkten i skidtävlingarnas förberedande var
St. Moritz Gemeindepresident eller borgmästaren herr Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
