Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några ord om sjukdoms- och olycksfall under skidfärder i fjällterräng av SIGURD ELVIN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krafter ha sviktat, och måste erkänna för sig själv, att om
han varit uppmärksam på detta och framför allt försiktig,
hade det aldrig behövt ske.
Trots allt kan dock olyckan vara framme, och det kan då
gälla att genom ett raskt och framför allt lämpligt
ingripande kanske t. o. m. rädda livet på den skadade. Det är
därför nödvändigt, att alla, som bege sig upp i fjällen, äga en
viss grad av sjukvårdskunskap för att vid behov kunna
bibringa förolyckade den första hjälpen. Det finns vissa
huvudprinciper, som skola iakttagas därvid, och först bör man
minnas, att det städse är en nödhjälp, på samma gång som
man även skall veta med sig, att man ej skadar genom sitt
ingripande. Det är även av vikt, att man ej lämnar den
sjuke ensam samt att man alltid söker att så fort som
möjligt transportera honom till läkare. Det finns ett gammalt
ordspråk som säger: "Fattiga vänner och små sår skola ej
föraktas", och det är något som man alltid bör tänka på.
Sådana krämpor som t. ex. näsblod och diarré äro ofta
symtomer på allvarliga grundlidanden och få därför ej
negligeras.
Inträffar ett sjukdomsfall under en färd, bör denna genast
avbrytas, och den sjuke skall med alla till buds stående
medel föras till läkare. En ej ovanlig sjukdomsbild under dessa
förhållanden, som tar sig uttryck i illamående med svindel
och svaghet, är oftast orsakad av bristande övning och
allmän svaghet. Till dessa symtom inställa sig mestadels ytlig
andning och en hastig, knappt kännbar puls, och tillståndet
kan lätt övergå i medvetslöshet. Den sjuke bör placeras i
ryggläge, gärna med huvudet lägre än fötterna, åtsittande
kläder lossas, dock ej så, att för hastig avkylning inträffar,
varefter man ger den sjuke’ koncentrerad sockerlösning att
förtära. Detta senare dock endast under förutsättning, att han
är vid fullt medvetande. En gammal sed har varit att i dylika
fall ge konjak eller andra spritdrycker. Detta har emellertid
genom många års erfarenheter visat sig vara absolut
förkastligt, och över huvud taget är sprit i vad form som helst
ett svårt gift, så länge färden ännu pågår. Är man vid slutet
av färden och målet är synligt, d. v. s. då endast 500 å 1000
meter återstå, kan man ge en liten dosis konjak, dock ej i
några större mängder. Icke sällan har det hänt, att det
brutits mot detta, och det har ibland resulterat i mycket sorglig
utgång. Efter en färd kan man däremot mycket väl förtära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
