Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några ord om sjukdoms- och olycksfall under skidfärder i fjällterräng av SIGURD ELVIN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
scherbrand", under det att alpinisten måste skydda sig
däremot. Förvisso kan detta naturliga skyddsmedel ersättas
med djurfett av olika slag, och det finnes ett otal preparat
på detta område. Man har prövat vanligt potatismjöl, talk,
dermatol m. fl. pulver och även funnit dem mycket
verksamma, ehuru det felet vidlåder dem, att de lätt bortföras av
svetten. Av salvor ha använts dermatolsalvan, zeozon och
ultrazeozon, vaselin, lanolin, escarin m. fl. Att här utvälja,
vad som är bäst, ställer sig svårt, varför någon av dessa
rekommenderas. Man bör emellertid komma ihåg, att
under turen, särskilt vid svettavsöndring i ansiktet, allt
emellanåt borttorka salvan och på nytt gnida in den, emedan det
så småningom stannar små svettdroppar däri, vilka
tjänstgöra som en sorts miniatyrförstoringsglas och lätt kunna ge
upphov till små brännblåsor. Har soleksem utbrutit, får
huden icke vidare utsättas för sol. Det behandlas med t. ex.
dermatol eller ännu bättre pellidolsalva och förband.
Till slut må läsaren förlåta mig, att jag ännu en gång
återvänder till den regel, som redan i början nämnts.
Fjällmannen må äga aldrig så god sjukvårdskunskap, den största
glädje han kan ha av den, är att aldrig behöva använda den.
Den får endast tjäna som en hjälp, då den mångomtalade
oturen är framme. Det bästa skyddet är alltså försiktighet.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
